När Yelawolf först dök upp i min värld blev han snabbt avfärdad som ointressant rockrappare. Men då han fortsatte att synas på allt från album av Big Boi och Slim Thug och mixtapes av Emilio Rojas blev det omöjligt att inte ge honom en viss uppmärksamhet. Och efter ett par intressanta hiphopinsatser fick jag en […][...]

Killer Mike är från Atlanta. Han kan beskrivas som en blandning mellan Bun B och Young Jeezy, men stundtals finns det skrämmande mycket Pimp C i honom. Liknelserna är många bland rapparna från södern, vilket ofta, och med rätta, lyfts fram som något väldigt positivt. De ingjuter en fin känsla av gemensamhet. Samtidigt är de […][...]

Det här är en lista över 2010 års tjugofem bästa skivor. Jag har lyssnat som fan, så det här stämmer bra. 24 av 25 finns i Spotify, och allting rekommenderas givetvis varmt! Jag har dessutom satt ihop en Spotify-playlist (lyssnas bäst med shuffle på) med en låt (den bästa) från varje skiva ur min lista, […][...]

Om Statiks senaste album sa jag att det alltid blir bra när Termanology rappar över hans beats. När 100 Proof släpptes kändes Statiks sound urvattnat och oinspirerat, men att Term ändå fick det att leva är ett bevis på att de är starka tillsammans. 1982 är det smartaste de båda kunde göra. Statik Selektah och […][...]

Gucci Mane har det senaste året eller så ofta varit en positiv injektion när han har gästat låtar. För att ta ett exempel så är han lika viktig som Big Boi på fenomenala Shine Blockas. Hans släpande söderstämma kommer med melodi och gung, och bara han hamnar i rätt omständigheter kan det bli himla härligt. […][...]

Det börjar med City Playgrounds. DJ Hi-Teks beat är enkelt, men har pondus och är toppat med skuggad sång som letar sig djupt in i medvetandet. Störst är Talib Kweli. Med albumets bästa verser är det han som trollar fram all magi. Hans flow går hand i hand med det tunga beatet, och han visar […][...]

Passande dag för Bun B att släppa videon till en av Trill OG:s bästa låtar.[...]

När Bun B rimmar ”procrastinating” med ”let’s get this shit crack-a-lackin” i Trillionaire är man fast. Det är lite synd att T-Pain lägger refrängen på samma låt, där Bun B gör albumets fetaste verser, även om autotunandet i detta fall känns mer godkänt än på länge. Kanske till och med charmigt? Det är nästan en […][...]

Freddie Gibbs är nog inget namn som klingar bekant i särskilt många hiphopöron, men snart är det stor chans att det gör det. Tidigare var Freddie bunden till skivbolaget Interscope Records men albumsläppet dröjde så han gick vidare från bolaget utan att ha fått någon musik släppt. Som så många gånger förr. Istället valde han […][...]

Av alla soulsångare är Raheem DeVaughn den kanske mest förbisedda. Han har länge lidit risken att gå till historien som refrängsångare, hans gästspel hos hiphopens stora är många och övertygande. Han borde ha ett par flyttlådor fyllda av gentjänster vid det här laget. På mäktiga dubbeln The Love & War MasterPeace skriver han av ett […][...]