dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Julian Jonah: Jealousy and Lies
Jealousy and Lies (12") Julian Jonah
1988
Cooltempo
10/10

Electribe 001

1988. Snart 20 år bort.

Ett år som gav oss album som Pet Shop Boys Introspective, Everything But the Girls Idlewild, N.W.A:s Straight Outta Compton, Prince Lovesexy, Public Enemys It Takes a Nation of Million to Hold Us Back, Sade Stronger Than Pride, Slick Ricks The Great Adventures of, Jungle Brothers Straight Out the Jungle, Mr Fingers Ammnesia, Fingers Inc:s Another Side och Joe Smooths Promised Land. Ett år som dessutom exploderade fram klassiska danssinglar på löpande band.

Men frågan är, med dammet bortblåst från backspegeln, om inte det allra viktigaste som hände i musikväg det året kom i form av en betydligt mer oansenlig tolva. När Billie Ray Martin, Brian Nordhoff, Joe Stevens, Les Fleming och Roberto Cimarosti strålade samman i Electribe 101:s debutsingel Talking With Myself.

1990 års efterföljande debutalbum från gruppen, Electribal Memories, var inte bara den första recension jag skrev på dagensskiva.com – Electribal Memories är också en av de tre bästa skivor som överhuvudtaget spelats in. Med sina fantastiska och atmosfärdallrande ljudbyggen krönta av Billie Rays oefterhärmliga sång klipptes gruppens livslängd alldeles för kort med en enda skiva.

Electribal Memories borde finnas i varenda skivsamling. Det borde också finnas mycket mer musik liknande den som förpackades bakom Mark Farrows enastående omslag – till albumet såväl som singlarna.

Precis en sådan låt dök upp i mitt liv för inte särskilt länge sedan i och med Julian Jonahs Jealousy and Lies. Svepande vemodig och innerlig neonregnljusgarage som gjord för enfärgade nätter. Julians namn hade jag stött på tidigare – som del i grupper som M Factor och engångskonstellationen Cloudburst tillsammans med Full Intention-medlemmarna Michael Gray och Jon Pearn – men inte som soloartist. Och framför allt aldrig så magisk som i Jealousy and Lies.

Även den släppt 1988.

Med sina artificiella handklapp, sin Chicago-house-väsande hi-hat, sin stadiga rytm, sin Larry Heard-bultande basgång och framförallt sina minimalt hjärtebrustna keyboard-slingor skapar Jealousy and Lies musikaliska bygge den perfekta bakgrunden till Julians sång. Den berättelse om förhållanden som sakta rasar i bitar när en kil av tvivel sprängt igenom den skyddande fasaden som vi hört så många gånger förr. Men sällan så stillsamt bittert vackert som här.

Checking my shirt for lipstick on my collar
Smelling my clothes for perfume
Girl, you got a problem
And it’s fast coming between me and you
Gonna lose me with your lies
your jealousy and your lies
You confuse me with your lies
your jealousy and your lies

Och visst är det ”Talking With Myself” som spelas. Bara med annan text. Annan röst. Lite för lika för att vara en slump. Men tvärtom mot vad jag trodde, att ”Talking With Myself” lånats till ”Jealousy and Lies”, verkar det som att det är Electribe 101 arbetade om ”Jealousy and Lies” till sin debut.

Med andra ord att det kanske är Julian Jonah jag mer än någon annan borde tacka för Electribe 101. För Electribal Memories.

Jealousy and Lies är oavsett vilket, precis som Electribal Memories och Talking With Myself, fullständigt omistlig. Så mycket november det bara går.

Du behöver den här.

Ola Andersson

Publicerad: 2007-11-25 00:00 / Uppdaterad: 2007-11-26 07:57

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #4379

7 kommentarer

Först!

Medlem 2007-11-25 00:51
 

Oj ett nostalgiskt återseende av ”Förs!”-kommentaren; den har varit lite på dekis här på dagenskiva.com. Hoppas JoEPP lyckas göra den mer populär igen.

Medlem 2007-11-25 01:18
 

Electribe 101 är Ola Anderssons bästa tips, hade inte haft ”Electribal Memories” (ja trots att Larry Heard medverkar som remixartist) om det inte varit för debutrecensionen. Och det här får jag allt ta och kolla upp!

För er som vill veta vilka andra två skivor som tros utgöra recensentens topp 3:
1, Please – Pet Shop Boys
2/3, What’s Going On – Marvin Gaye

God Morgon!

Medlem 2007-11-25 06:28
 

Är det inte lite mycket kursivt?

Medlem 2007-11-25 23:20
 

ett sådant namedroppande. alltid trevligt. låter intressant detta, ska kollas upp ögonaböj.

sain Oregistrerad 2007-11-27 23:57
 

Ja! Den här köpte jag faktiskt när den kom, och den har varit en absolut favorit sedan dess.
Julian Jonah följde upp den med ”It’s a Jungle Out There”- gissa vem som gästar? Billie Ray Martin, förstås. Omistlig den också, även om den här är snäppet vassare.

Medlem 2007-11-29 09:56
 

Lamont: Najs! När jag hörde den här gick jag förstås in på discogs för att se vad mer han släppt. Känns som att det blir mer ebay-sökande – vill definitivt höra mer.

Ola Andersson Redaktionen 2007-11-29 10:42
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig