dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Sinema: Love Emulator
Love Emulator (CD) Sinema
2002
Black Jack Records/Universal
6/10

Italiensk plastdisco

Lyssna

Sök efter skivan

Nu gissar jag bara, men jag tror att de tre ord som rubriken utgörs av fick rätt många att storma från datorn i panik, skrikande ”neej, neej, neej!” medan de försökte få huvudet att sluta göra en Linda Blair. Tre otäcka ord. Italiensk, plast, disco.

Plast? Ja, inte i själen då, men väl i maskinerna Sinema har använt vid inspelningen av Love Emulator. Vi européer använde betydligt mycket mer maskiner än amerikanerna när vi gjorde disco på sjuttiotalet och Italien har alltid varit ett av de främsta discoländerna. Och disco? Ja, disco är ju alltid bäst. Så är det bara.

Så med andra ord är det tre ord som, i mina öron, lockar gott. Åtminstone när de står tillsammans. Den genomsnittlige stonerrockaren, Bob Dylan-reaktionären eller Sigur Rós-fanatikern håller förmodligen inte med.

Att Kiko och Stéphane Deschezeaux egentligen kommer från Frankrike och har sina rötter i just den franska dansscenen är egentligen mest en parentes. För den djupdykning i åttiotalsljud som Love Emulator bjuder på timewarpar oss tillbaka till den tid då italo disco och italo house låg högt på Tracks-listan.

Inledande 1ére Séance är househistoriens sammanfattad på två minuter och nio sekunder via Marshall Jefferson, Steve ”Silk” Hurley, Black Box, Coldcut och mässande dataröster. De har till och med lyckats trycka ner New Orders Blue Monday mitt i alltihop. Sedan bär det av till Italien med Sinema Express.

Hela tiden när jag lyssnar på Love Emulator kommer jag att tänka på namn som Den Harrow, Kazino, Miko Mission, Baltimora, Scotch, Spanga, Koto, Gazebo och Silver Pozzoli. För att inte tala om alla Max Mix-samlingarna. Speciellt i de låtar där JD Davis sjunger. För dig som minns italo discon: tänk dig de här artisterna blandade med dagens house.

Och för alla andra som inte har en aning om vad jag pratar om: tänk dig Daft Punks senaste skiva fast med mindre rymdljud och vocodersång och med mer retrokänsla. Någonstans mellan Daft Punk och Ladytron, kanske. Rum fyllda med gamla, enorma analogsyntar och en acid house-bas som irrar omkring längst ner. Någonstans dyker en stor blinkning till Propagandas P-Machinery upp.

Men det som främst skiljer Sinema från de flesta andra som gör åttiotalsmusik nu, är just att ljudinspirationen inte främst kommer från den tysk/engelska traditionen, utan just italo discon. Det är inte lika tungfotat. Det är fler discobollar.

Pressmaterialet kallar det här ”nouvelle vague house music”. Ännu en genre man trycka in ”nu” framför, alltså. Några kallar det här tech house. Åttiotalsretro, säger några andra. Uselt, inte riktig musik, säger ännu fler (herregud, här finns varken svårmod, gitarrer eller skostirrande). Nostalgi, säger jag.

Nostalgi som svänger så in i helvete när alla bitarna faller på plats. Som i All You Give Me och In My Eyes. Bara de två låtarna rymmer lika mycket prozacöverdos som hela Daft Punks Discovery.

Tyvärr finns här några instrumentala spår som faktiskt är rätt trista. Det gör att festen kommer av sig här och där. Men resten av låtarna är så pass bra att jag kan ha visst överseende med det.

För en stund blir jag 14 år igen.

Det räcker bra så.

Ola Andersson

Publicerad: 2002-11-26 00:00 / Uppdaterad: 2007-10-15 00:52

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #1737

12 kommentarer

Aah, vill inte men… ”Tre ord i rubriken…”???

Waddle Oregistrerad 2002-11-26 00:08
 

skumt…

...looked beyond the day in hand Oregistrerad 2002-11-26 00:17
 

Ja det är lite lustigt. Att först skriva ihop plastdisco (vilket är korrekt) men sen ändå ”tänka” isär dom. Kanske är dags för en tänkihop.nu

Robert Oregistrerad 2002-11-26 06:02
 

recensera cock sparrer istället

GuRRa Oregistrerad 2002-11-26 08:29
 

Rätta mig om jag har fel. Plastdisco är ett sammansatt ord av TVÅ andra ord. Nä, jag har nog fått allt om bakfoten.

Björn Oregistrerad 2002-11-26 09:03
 

Aah … Propaganda – det var ett bra band det, synd att återföreningen gick åt helvete … (sångerskans fel givetvis)

La Düsseldorf Oregistrerad 2002-11-26 10:33
 

lite mer stöd åt ny svensk musik tack!! recesera Peter Bjorn and John

Lokko Oregistrerad 2002-11-26 11:59
 

Bevare oss från italo-discon!

Fimpen Oregistrerad 2002-11-26 14:09
 

Är det någon som vet vad ”sinema” betyder? Jag har nämligen precis stött på det i ett annat sammanhang också.

.cop Oregistrerad 2002-11-26 16:00
 

IT-alien plastdisko kanske?

Busmakaronen Oregistrerad 2002-11-26 17:57
 

jag har endast stött på order ”sinema” i Cecil B. Demented.. (rolig film förresten)… Där är det ett namn på den typen av film de gör.. sin + cinema

M Oregistrerad 2002-11-26 19:45
 

”Nu gissar jag bara, men jag tror att de tre ord som rubriken utgörs av fick rätt många att storma från datorn i panik” -inte många rätt där inte…

Yo! =) Oregistrerad 2002-11-26 23:46
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig