Jag försvarar villigt min etta med näbbar och klor. Jag älskar den. Resten spelar inte fullt lika stor roll, vissa har jag inte hört på ett par år, någon kom i höstas. Givetvis har man ju också glömt en del, och vissa kanske inte egentligen bör vara med. Men, spillerill. Det var aldrig någon riktig […][...]

1984 släpptes ep:n Toulyev från syntarna Moev på skivbolaget Nettwerk. Sedan dess har det kanadensiska skivbolaget fortsatt ge ut i huvudsak elektroniskt baserad musik. Här ett urval låtar från några av skivbolaget mest spelade artister. Bland andra Ladytron, Datarock, Junkie XL, Delerium och Skinny Puppy. Lyssna på låtarna i Spotify.[...]

Det finns lovande band och lovande band. De, som exploderar likt supernovor redan i första andningen, och sedan finner att de inte har något kvar. De som börjar lite vingligt och sedan blommar ut. Och sedan har vi den tredje sorten. De som aldrig blir något annat än lovande. De som ständigt balanserar på slak […][...]

Andi Almqvist Red Room Stories Rootsy/Border Tja, Nick Cave känns som en rimlig referens. Officiell sajt The Dreamers Day For Night Friendly Noise/Border Ledsen sång till ledsamt plock på gitarr. Myspace Mia Längtan Chromophone Pop med lite mexikanska stränginstrument och sydamerikanska rytmer. All Our Relatives Mid-Fi Marshes Eget släpp Svensk pop å lo-fi. Officiell sajt, […][...]

Client har aldrig riktigt träffat målet. Med undantag för ett par ordentliga fullträffar har de alltid vinglat runt lite i vägkanten. Varken den självbetitlade debuten eller 2004 års City var vad man ville att det skulle vara. Och nu trillade trean ner. I och med Heartland är det meningen att man ska lägga märke till […][...]

Playgirl landade som en mindre bomb i mitt liv. Det var innan världen lärde sig säga synthcore, electro clash eller nu electro. För mig var det bara en överdos härligt nostalgiskt syntpop koncentrerat till drygt fyra minuter som sköljde över mig. Och det fick det gärna göra. För Playgirl var en av de där låtarna […][...]

Nu gissar jag bara, men jag tror att de tre ord som rubriken utgörs av fick rätt många att storma från datorn i panik, skrikande ”neej, neej, neej!” medan de försökte få huvudet att sluta göra en Linda Blair. Tre otäcka ord. Italiensk, plast, disco. Plast? Ja, inte i själen då, men väl i maskinerna […][...]

Det är alltid fascinerande när en låt blir så populär med en annan artist att de flesta inte har en aning om vem som gjorde den först. De flesta tror nog att det var Aretha Franklin som först krävde R-E-S-P-E-C-T och att The Beatles skrev Twist & Shout. När Atomic Kitten nu gör en cover […][...]

Varje gång jag hör signaturen till Fem myror är fler än fyra elefanter, Boktipset eller Kalles Klätterträd blir jag alltid lite slisksentimentalt nostalgisk. Då har jag helt förträngt att sjuttiotalet mest gick i brunt, orange och rött i vidriga kombinationer. Varje gång jag hör signaturen till Fem myror är fler än fyra elefanter, Boktipset eller […][...]