Den bästa låten Per Gessle har gjort är fantastisk. Den heter ”För dina bruna ögons skull” och spelades in av Gyllene Tider, men hamnade aldrig på någon av bandets skivor, förrän den dök upp på någon sentida samling.

Jag tänker på den låten varje gång jag lyssnar på Peter, Bjorn & John. De bjuder på en lekfull och smaklig popblandning som har flera av de ingredienser Per Gessle använde sig av i sitt låtskrivande med Gyllene Tider vid tiden runt ”Moderna Tider”, inte minst valda delar av brittisk sextiotalspop. De delar också kärleken till Elvis Costello.

Det är inte svårt att bli glad av den här skivan. Trots att det finns spår av melankoli så är mitt bestående intryck just glädje – utlöst av högklassiga popdängor. Kanske den bästa glädje som finns. En glädje Peter Morén, Björn Yttling och John Eriksson spridit i andra konstellationer tidigare.

”I Don't Know What I Want Us to Do” inleder i högt tempo. Drivande bas och trummor ger ett skönt slammer som kontrollerat exploderar i refrängen. Sparsmakat gitarrkomp understryker melodin. Lugnare ”Falling and Passing” följer upp och visar bandet även kan behålla drivet i lägre tempo. Trumpeterna som följer sången är en detalj som höjer helhetsintrycket av låten.

Rakt igenom den 36 minuter långa skivan följs samma mönster. Den distade sången och orgeln i ”People They Know”, den omedelbara melodin och popdängan ”Matchmaker”, stämsången i ”100 Meters of Hurdles”. Små detaljer som kryddar de snygga melodierna. Minst lika bra som The Plan, där Peter Morén lagt basgångar tidigare.

Bitvis är det så bra att det tangerar glädjen jag känner när jag lyssnar på Moneybrother eller The Royal Beat Conspiracy. Men där dessa band bjuder på ett soulbottnat sväng är Peter, Bjorn & John mer renodlade i sin pop. Oftast går jag och småmyser med tankar på att en bättre upplaga av Brainpool kunde låtit så här.

Den här skivan tar mig inte till stjärnorna, men den får mig att höja blicken från den blöta, november-brunt sörjiga gatstenen. Det känns bra. Peter, Bjorn & John har en bit kvar till toppen, men som popbagateller är de redan där. De har ju gjort låtarna Per Gessle och Janne Kask alltid velat göra.

Men de kan nå längre. Det känner jag på mig.