Recension
- Life Support (CD) Eric Gadd
- 2002
- Stockholm Records
Blasé pop
Lyssna
Externa länkar
- Gadd hos skivbolaget
- Stockholm Records avdelning om Eric Gadd.
- Officiell Eric Gadd
- Skapad till förra skivan "Spirit" och inte uppdaterad.
Jag är ganska besviken på den här skivan av flera skäl. Dels har jag följt Eric Gadd ända sedan hans första skiva och alltid hejat på hans försök att göra funken och soulen svensk, dels hade jag en förhoppning om att hans softa period var över i och med förra skivan ”Spirit”, där det dök upp några funkiga överraskningar. Och så såg jag Gadd live för ett tag sen, det var mycket bra och funken fanns kvar. Soulen. Djupet och styrkan som alltid överraskat bakom den timida ytan och vänliga falsettrösten.
Men det här är så långt från funk som man kommer (förutom det galna slutet av ”Permission To Love” som glänser som en diamant i sammanhanget). Listpop. Krampaktigt, hysteriskt modernt, fabricerat. I bästa fall får jag en glimt av George Michael, fast utan den glittrande funkkostymen han faktiskt äger, utan i de mer slätstrukna disconumren. Utslätad radiomusik av den sorten att jag nästan sitter och väntar på en flåshurtig ungdomskilles stånkande: ”…och det här var Eric Gadds nya singel, i Radio SLEM med bara dom bästa och häftigaste låtarna…”. Jobbigt. Inte Eric Gadd!? Även om jag inte gillat allt han har gjort så har hans musik alltid känts okorrumperad och genomtänkt.
Gadd låter blasé och inte alls passionerad, jag blir skittrött på låtarna och arg. Kommer på mig själv med att vilja lyssna på ”On Display” från -93 i stället (och har alldeles nyss gjort det också, en utmärkt Gaddskiva som håller fantastiskt bra fortfarande – måste betecknas som klassisk.)
Bara på ett par ställen fångas mitt intresse, i ”Somebody With a Broken Heart” använder Eric Gadd sitt register på ett lämpligt sätt, och då menar jag inte röstresurserna utan den nedlagda energin bakom. Den avslutande ”Never Before” är en schysst ballad, men kommer aldrig över medel. Trots det sticker den ut i den här samlingen ointressanta kompositioner, som till stor del handlar om hur olycklig man kan vara när man har gjort slut. Kanske blir det en rad hits av den här skivan, men jag kommer antagligen aldrig lyssna på den igen. Om jag inte av misstag rattar in Radio SLEM, förstås.
Kanske är det på grund av att Eric Gadd den här gången har tagit hjälp av externa låtskrivare som inte känslan infinner sig. Det är folk som har skrivit låtar åt bland andra Britney Spears och Marvin Gaye, men vad hjälper det? Jag hoppas att han aldrig gör samma misstag igen och istället går tillbaka till det han gör bäst. Soul och funk. På egen hand, med egna, starka känslor.
Publicerad: 2002-11-25 00:00 / Uppdaterad: 2002-11-25 00:00
27 kommentarer
Han är ju välekiperad iaf.
#
haha, skriver ni i ”real-time”? =)
#
synd om eric
#
Vad taskigt att sänka betyget till en trea ifrån en ursprunglig fyra. Jag har bara gott att säga om Erik. Hans gråa musik, emellertid, bekommer mig inte alls.
#
Sorgligt Eric, du som var så bra en gång i tiden.
#
är inte rubriken ett fall för skrivihop.com?
#
vid närmare eftertanken så är det inte alls det.
#
njet
#
tveksam: nej, den ser korrekt ut. Ungefär som ”utgången pop”, som ju inte skall skrivas ihop.
#
jomen som ni ser så ändrade sig tveksam efter bara 1 minut.
#
Fifi: Visst var det väl en fyra jag skymtade alldeles efter det att klockan slagit tolv?
#
Särskrivning i rubriken.
#
Vardå? För ”Blasé pop” är verkligen ingen särskrivning. Förklara.
#
Nej, ”Blase pop” är ingen särskrivning på samma sätt som ”rolig pop” är det. Fast av nån anledning låter det konstigare med ”blase”.
#
Av alla artister är den nog Eric som jag gillar minst…
#
har ju inte hört den ännu, men jag litar alltid på Fifi… det är tråkigt, men Gadd har haft sin tid… efter underbara On Display och sköna Floating har det gått utför… och det fort…
#
Eric Gadd är det mest vedervärdiga vi har i Sverige..Karln borde utvisas!!!
#
Men nu är ni väl lite bryska i era sandaler. Eric må vara dålig men han får allt stanna. Han kan skicka upp till Norrland istället. Där kan han göra nytta tror jag…
#
Oj, vad taskig meningsuppbyggnad jag lyckades klämma in…
#
gadd betyder äckel på mitt hemspråk kul va ???
det utalas som gadd men man stavar det med ett d
#
fast kanske är jamiruqai (eller vad han nu heter) ännu sämre…
#
”Han” heter Jay, bandet heter Jamiroquai.
#
hej dagensskiva.com ! recensera cock sparrer – shock troops!!!
#
Mos: Ja, det var en fyra först, men när jag samlade ihop alla intryck kände jag att det var för högt. Sorry. Det kan bli så ibland.
#
Jättetråkit! Fast när de gäller Eric's historia så föredrar jag ”Hurra du lever, Pang du är död” eller ”Do you believe in..”. Eller ”Hallo” för den delen. Kan bara hålla med Fifi om han tappat all funk som fanns.. Men jag är inte förvånad, detta började redan med ”Floating”. Tråkit, som sagt..
#
eric gadd är bäst, och jag tycker att skivan life support är jättebra.
#
Håller med personen ovan (Rebecka), eric gadd är en välsjungande gud från Sverige. Life Support är en lite annorlunda skivan är de tidigare. Det tog många lyssningar innan jag hittade mina favoritlåtar på denna CD. Men fy vad värt det var att lyssna den där extra gången. Nu älskar jag skivan! Jag kan dock hålla med om att han borde gå tillbaka till den lite mer funkiga stilen.
#
Kommentera eller pinga (trackback).