Recension
- Too Good to Be Famous (album, cd) The Celophane Flower
- 2002
- Flower Productions
Årets fynd!
Lyssna
Externa länkar
- The Celophane Flower
- Bandets webb.
- Lyssna på The Celophane Flower
- Många låtar finns på mp3.com.
- Köp skivan
- Här kan du köpa skivan.
Det bästa med musik är de oväntade fynden. Att bandet du aldrig hört talas chockar dig, som en förälskelse. En förälskelse du måste berätta om för alla du känner.
The Celophane Flowers ”Too Good to Be Famous” är ett sånt fynd. Akustiskt avskalat vemod, baserad på såväl country som pop och psykedelika. Sparsamt kompat och lågmält presenterar The Celophane Flowers några av de starkaste låtarna jag hört i år.
Här finns sorgliga stunder à la Mazzy Star, hillbilly-country i moll, komplett med banjo och stämsång och sextiotalsnostalgi där Dylan möter Simon & Garfunkel. Snyggt och smakfullt inramat av produktionen.
Inledande ”As Beautiful As You Are” är omedelbar och direkt. Vemod. Reverb. En snygg stegring mot refrängen. Som gjord för tågresor eller bilfärder. Jag kan inte värja mig mot en sån låt. Tempot är varken långsamt eller snabbt, men går rakt på sak. Inte heller banjo-svärtan och truckerstämningen i ”Billy Jim Bobs Blues” går att motstå. Eller sättet rösterna smälter samman i poptrallandet i ”On the Outside”.
Saken är den att The Celophane Flower förpackat allting väldigt smakfullt. Det råder inga tvivel om att kärnan – Jim Bragde, Andy Hansson, Pär Svensson – har en god känsla för låtskrivande. Det är starkt och svårt att jämföra med något annat.
Har det här bandet hörts på radio? Är de överhuvudtaget kända utanför Östersund? Det kommer säkert bli ändring på det – om bara landets A&R-människor är hälften så talangfulla som bandet bör de snart bjuda över varandra i ivern att knyta The Celophane Flower till sig.
Det hörs i detaljer, som den snygga melodin i versen till ”Bourbon Dreams”, uppstoppen i ”Roots Gone”, samplingarna i ”Loved Alone”, sångstämmorna i ”Clay” och det milda crescendot i långa ”Something Sad”.
Det känns i helheten. Kärleken i ”Country Song”, glädjen i tivolisången ”In Darwin It Is Hot”, den sköna tyngden i bluesdoftande ”Lighten up the dark”, den utdragna sista-tryckar-stämningen i ”World Has Turned”, som kryddas med snygg slide och bozouki.
Du bör lyssna på den här skivan. Gillar du Isolation Years, The Perishers och/eller Christian Kjellvander kommer du förbanna dig själv om du missar den.
Musiken talar för sig själv på ”Too Good to Be Famous”. Rakt igenom håller låtarna högsta kvalitet. Skivan har många ansikten, men helheten är den starkaste jag hört på en svensk skiva på mycket länge.
Kalla det alternativ country eller vad du vill, men det här är det snyggaste svenska vemodet i år. Den enda present du behöver köpa för att ge den där personen som redan har allt annat.
Årets fynd!
Publicerad: 2002-11-05 00:00 / Uppdaterad: 2010-01-03 17:15
30 kommentarer
Låter nästan lite för bra… Jag som snart inte har några pengar kvar att köpa skivor för heller…
Ska definitivt kollas upp i alla fall…
#
När jag nyss lånat 500 spänn av en polare för att ens ha råd att livnära mig på nudlar och skogaholmslimpa fram till den 25, då kommer ni och förstör allting för mig, det här måste jag nästan köpa. Och genast är jag tillbaka på vatten och hårdbrödstadiet.Tack som fan Fedrik!
#
HUR I HELVETE KAN DEN HÄR SKIVAN FÅ 10/10 ???
Osar ju förfan amatörskit.
SNÄLLA jämför INTE med Isolation Years igen. Visar bara på hur otroligt borta man kan vara. Ojojojojoj.
#
Bra recension. Man blir peppad att kolla upp skivan.
#
Så här borde det väl ha formulerats:
Jag skriver inte under på de – rätt fåniga – superlativ bandet dräller omkring sig på CD-konvolutet och sin webb.
#
Alla borde göra som PST/Q… Dissa sig själv på omslaget ;)
#
Sn: Har du hört den här skivan?
#
så jäkla bra är det inte faktiskt. Lyssna på deras hemsida. Medelmåttig americana.
#
”Roots gone” låter som en blandning mellan Daniel Lemma och Levellers… rätt schysst ändå.
#
Oväntat att ni skulle hylla den…(ironiskt menat)
#
jag har hört och jag måste avråda från att enbart lita till dagensskiva här. enligt mig så är det här inte i närheten av christian kjellvanders skiva, långt ifrån isolation years och faktiskt inte ens lika bra som the perishers.
#
Herr Welander flummar ut och ger ännu en 10/10 i betyg under inflytande av entusiasmens rus. Tycker du likadant om en vecka?
#
Vän av ordning:
Klicka på ”Det är ju bara musik” i den grå rutan längst ned till vänster på sidan (Sajtnyheter).
#
Helt rätt Fredrik
#
Håller helt med herr Welander
#
Ha, där fick jag. Rakt tillbaka i ansiktet. Men medge att du blir lite sprallig och viftar till med 10/10 lite väl ofta Fredrik…? ;-)
#
Är recensenten med i bandet?
#
Vän Av Ordning borde stoppa huvudet i en glasburk och börja samla på träskedar. Har man inte insett att all populärkulturell musik bottnar sig i en känsla som handlar om nuet har man fattat lila lite som de som säger att Håkan inte kan sjunga.
De är idioter.
Och enfaldiga moraltanter som aldrig känt någonting annat än det adrenalin som pumpar när de muttrar över andras ludd i torktumlaren.
Vem bryr sig om hur skivan känns om en vecka? Vem bryr sig om hur man känner i morgon?
Allt handlar om vad man lkänner för dagen.
Vän Av Ordning, det finns en bra skedsamlarklubb i Pajala. Joina den.
/Vän Av Oordning.
#
Fredrik – Eftersom man inte kan kommentera din krönika på den sidan så kommenterar jag den här, eller snarare upplyser dig om att det var den 4/11 igår och inte ”fjärde oktober” som det står sist i texten… :)
#
vaddå? ”det är ju bara musik”? Ni ser det som lek. Tänk på att ge lite mer seriösa betyg om ni vill att folk ska återkomma till er sida. Jag menar visst finns det artister som jag är osäker på om jag gillar för jag gillat dom länge, eller för att dom gjort en till jävligt bra skiva. men jag slutar aldrig använda huvudet. skärpning.
#
Sluta jiddra och köp skivan. Jag har gjort det och ångrar ingenting!
/Magnus
#
”Använda huvudet”? Är det inte den kroppsdel man MINST ska använda när man lyssnar på musik?
#
Ytterligare en recensent som tar vatten över huvud och i stunden tycker det är världens bästa skiva. Grow up!Håller med Vän av ordning.
#
Roligt att så många tycker till, en skiva kan dock inte bedömmas av några mp3-streamar ur solkiga pc-högtalare… ni som inte hört den på en riktig stereo kan gott göra er besväret att köpa skivan innan ni uttalar eder, oavsett vad man tycker om den räcker den garanterat i mer än 1 vecka!
Tack Fredrik för dina fina insikter
//66.6666 % Celophane Flower
#
Har bara hört en låt (Roots gone) och den var väl helt ok. Men låter inte sångaren lite som Krister Sjögren
#
dålig sämre sämst danmark ludmila
#
Härligt!! Det är väl inte mer än rätt att sätta 10/10 när det känns så för den som lyssnar med hjärtat. Personligen tycker jag detta är lysande, och deras fantastiska humor och ironi om hur de framställer sig själva som det ”greatest band in the world” utan att någon ens hört dom. Askul med folk med lite distans för en gångs skull. Jobba på killar!!
#
hmm verkar schysst iallafall
#
okej, jag tror inte att jag skulle ge den här skivan en tia om jag hade hört den, men det är fortfarande en subjektiv åsikt för fan. tycker welander att skivan ska ha tio av tio så är det hans fulla rätt.
#
Denna skiva har bott i min skivhylla i ett par år nu, och jag kan ännu inte påstå att jag har insett anledningen till varför alla bestämmer sig för att hylla. De alster som presenteras är medelmåttiga, möjligtvis något litet över det, men bandets attityd tar udden av all positivism som går att uppbåda. Det är verkligen inte klädsamt och hjälper dem inte på traven. Dessutom är den för lång för att vara riktigt okej också.
#
Kommentera eller pinga (trackback).