Vexations osar nordeuropeisk pop. Det är på gränsen till svenskt med stråkar, lantliga stämningar och påpälsade, klara körer. Det ligger nära alla de band som aldrig blir något. Som samlar talangfull medlem på medlem men aldrig kommer någonstans eftersom man inte har ett koncept. Tyske Konstantin Gropper och hans Get Well Soon ligger nära konceptlösheten. […][...]

I november 2002 hörde jag det här bandet första gången och blev djupt förälskad i deras skiva ”Too Good To Be Famous”. Sedan dess har det varit ganska tyst om The Celophane Flower. Inget genombrott i sikte. Men ett par långresor och lönespecar senare samlade bandet ihop sig och spelade in nya låtar på den […][...]

Det är nästan höst och tekoppsskivorna anfaller. Gigantiska hästtäcken som skymmer solen. Det är elakt. September som är så fint. De kunde vänta till november. Eller januari. Eller för att citera Shooting John från Helsingborg. ”Giving up hope. Man, it seems to be in fashion this year. And who am I not to follow you?” […][...]

Det bästa med musik är de oväntade fynden. Att bandet du aldrig hört talas chockar dig, som en förälskelse. En förälskelse du måste berätta om för alla du känner. The Celophane Flowers ”Too Good to Be Famous” är ett sånt fynd. Akustiskt avskalat vemod, baserad på såväl country som pop och psykedelika. Sparsamt kompat och […][...]