I Jonathan Franzens bok Freedom har en av karaktärerna ett alt-country-band som heter Walnut Surprise. I boken skriver Spin och Entertainment Weekly om hur Jeff Tweedy och Michael Stipe är trogna lyssnare till bandet och Walnut Surprise agerar även förband till Wilco. Franzen behöver inte säga så mycket mer för att beskriva Walnut Surprise. Man […][...]

My Dying Bride var uppenbarligen inte nöjda med att bara ha släppt en fullängdare det här året. För inte särskilt långt efter att For Lies I Sire såg dagens ljus har de brittiska mästerdepparna släppt nu en EP. Finfina titelspåret Bring Me Victory hämtas från For Lies I Sire och har försetts med en video. […][...]

Lite i smyg för till och med mig själv har jag länge gillat Pernilla Andersson. Jag har imponerats av engagemanget, drivet och produktiviteten. Av någon anledning har jag ändå aldrig lånat henne mer än ett halvt öra. Förrän nu. Ashbury Apples är en skiva inspelad till förmån för projektet Ge fan i våra vatten, en […][...]

Förra veckan befann jag mig utanför storstadens gränser. Jag hade unnat mig en veckas, nästan, ”ledighet”, och farit ner till Gotland. Långt från politiken i Almedalen och ungdomsfyllan i Visby. Hamra var stället som gällde. För en del av popsverige också, visade det sig. Åtta kilometer från Hamra tillbringade jag onsdagskvällen med en varm cola […][...]

I början av december tyder ingenting på att det snart är dags för snöslask, tumvantar och bjällerklang och när ”Summer Storm” landar i brevlådan känns det fullkomligt logiskt. Precis som om det vore nån skillnad på vinter och sommar. Skivan bli liggande ett tag eftersom jag är säker på att den har kommit fel. En […][...]

Nicolettes senaste skiva kom 1996. Några av er minns henne kanske som en av vokalisterna på Massive Attacks utmärkta andra skiva, ”Protection”, från 1994. Till skillnad från senast, då hon jobbade med flera av de då hetaste europeiska elektronikaproducenterna, har hon den här gången gjort det mesta själv. Det har tagit hennes musik i en […][...]

Just när jag trodde det var slut. Att allt var över. När en armé av ledsamma unga män med akustiska gitarrer och singer/songwriter-examen tjatat livslusten ur mina öron och gjort att mina ögon bara gråter till Cityakuten – då kommer någon som får mig att tänka om. På omslaget står han med akustisk gitarr och […][...]

Det bästa med musik är de oväntade fynden. Att bandet du aldrig hört talas chockar dig, som en förälskelse. En förälskelse du måste berätta om för alla du känner. The Celophane Flowers ”Too Good to Be Famous” är ett sånt fynd. Akustiskt avskalat vemod, baserad på såväl country som pop och psykedelika. Sparsamt kompat och […][...]

Sedan slutet av 1980-talet har Teenage Fanclub levererat gitarrpop baserad på klassiska recept som tidigare framgångsrikt nyttjats av namnkunniga akter som Beatles, Byrds, Neil Young och Simon & Garfunkel. Skön stämsång byggd på skönt gitarrplock som i dagsläget hörs hos bland andra Matthew Sweet. Kanske inte så modernt och nydanande, men riktigt behagligt. ”Howdy!” är […][...]