Den tredje stormen, den sista om man ska tolka titeln bokstavligt, är över oss. Jag välkomnar den med öppen famn. Är det så här apokalypsen låter har jag inga problem med att stå vid vägs ände. Khoma greppar än en gång taktpinnen och dikterar nu villkoren – villkor som gjort gällande hur man ska låta […][...]

Jag försvarar villigt min etta med näbbar och klor. Jag älskar den. Resten spelar inte fullt lika stor roll, vissa har jag inte hört på ett par år, någon kom i höstas. Givetvis har man ju också glömt en del, och vissa kanske inte egentligen bör vara med. Men, spillerill. Det var aldrig någon riktig […][...]

Vi tänkte oss att vi blivit medlemmar i en hembygdsförening, så vi tog fram mönster för att sticka mössor för dagensskiva.com. Vi tar fet cred för att mössan blev årets julklapp året därpå. Alla som känner att det spritter i knitta-please-fingrarna kan roffa åt sig mönstret. Skicka oss bilderna när ni är klara, will ya. […][...]

Det ska ju sammanfattas nu. Listas och jämföras. Här är tjugo låtar jag spelat mycket under året som gått. Jag använder iTunes som främsta källa till konsumtion av musik. Trots att jag fortfarande är mycket irriterad över att skivbolagen och Apple tycker att nationsgränser är viktiga. Trots kopieringsskyddet som gör att det är samma företag […][...]

Jag blev blixtförälskad i det här bandes formidabelt svängiga poplåt Good, Clean för ett par år sedan. På den här skivan inleder de med den perfekta uppföljaren till den förälskelsen. C’mon C’mon är nämligen en av årets allra bäst svängande poplåtar med hets, sköna körer, feta klaviaturer och alldeles fantastiskt trombonspel av Niklas Larsson. Hurra […][...]

Att ett band kan vara så här bra utan att få någon egentlig publik är för mig en gåta. De har gjort två fantastiska skivor fyllda med vemod och vardagsromantik som borde tilltala enormt många. Men The Perishers funkar inte för de flesta. Eller är helt okända. Ett av mina absoluta favoritband är de dock […][...]

Vi har aldrig tidigare varit så oense om vilken skiva som är årets bästa. Faktum är att ingen hade placerat den skiva som toppar vår gemensamma lista allra högst (även om två av oss höll den som näst bäst). Fyra av skivorna som någon i redaktionen höll allra varmast om hjärtat hamnade inte ens bland […][...]

Det bästa med musik är de oväntade fynden. Att bandet du aldrig hört talas chockar dig, som en förälskelse. En förälskelse du måste berätta om för alla du känner. The Celophane Flowers ”Too Good to Be Famous” är ett sånt fynd. Akustiskt avskalat vemod, baserad på såväl country som pop och psykedelika. Sparsamt kompat och […][...]

På cd:n som följde med senaste numret av tidningen Sonic var The Perishers med. Låten – Someday – har jag spelat om och om igen sedan dess. Den definierar in i minsta detalj ordet känsla – på samma sätt som Beachwood Sparks tolkning av Sades By Your Side, som Sonic haft den goda smaken att […][...]