Det är flera saker som får mig att tänka på Cannibal Corpse när jag hör inledningen på Blood Red Thrones Come death. Dels sluggeröppningen med entaktsrens, dels gitarrgnidandet, dels det lekfulla basliret och dess framträdande roll i mixen. Men där tar det stopp. För även om det finns tendenser till blickar över Atlanten på[...]

Förväntningarna på det nya materialet från Örebros Witchcraft var hyfsat uppskruvade för egen del. Jag gillade verkligen förra skivan, Firewood, och den har gått varm sedan den kom 2005. Samtidigt vet jag att förväntningar ofta kan omkullkastas å det grövsta. Man kan väl säga att jag fick både vin och vatten den här gången. Här […][...]

Det klassiska melodiska death metal-bandet At the Gates kommer att återförenas för några spelningar under 2008, rapporterar punknews.org. Festivalerna Ruisrock i Finland, tyska Wacken Open Air och brittiska Bloodstock kommer få påhälsning av Göteborgsbandet. Om det blir några spelningar på hemmaplan förtäljer dock inte historien.[...]

Scenario: på en förfest spelas Status Quo på stereon, varpå en i gänget på festen försöker göra sin röst hörd för att påpeka att Status Quo faktiskt är ett band han verkligen gillar. Killen vid vinylspelaren nickar lite förstrött och konstaterar sedan att nästa Statuslåt är jävligt bra och får medhåll från resten av sällskapet, […][...]

Mitt förhållande till High on Fire har banne mig aldrig varit särskilt bra. Därför var det närmast förvånande hur jag sögs in i Death is this Communion, bandets fjärde skiva. Visserligen har mitt gillande till viss del ebbat ut efter hand, men kanske är detta min väg in i bandet. Jag plockade upp debuten The […][...]

Att en svensk debut hamnar etta i prestigefyllda omröstningen Soundcheck hos tidningen Close Up, där fem av tidningens skribenter betygsätter 15 nyutgivna skivor och den med högst medelvärde hamnar i topp, hör inte till vanligheterna. Ändå var det precis vad Kongh gjorde i tidningens augustinummer, i konkurrens med storheter som Pig Destroyer, Entombed och Behemoth. […][...]

När klockan närmade sig småtimmarna på Way Out West häromsistens, och kreativiteten flödade som bäst, föddes ett resonemang om att starta en thrash metal-festival. Tanken var att kombinera banden från den nya vågen med några gamla stötar som har fått en revival i och med den rådande vågen. Resonemanget tog stopp när varken jag eller […][...]

Jag kommer inte ihåg vad det var som gjorde att jag fastnade för Scraps of Tapes senaste skiva This is a Copy, Is This a Copy. Föregångaren Read Between the Lines at all Times var i ärlighetens namn ett sömnpiller som upprepade vad många redan hade gjort och saknade en tydlig egen identitet. Men några […][...]

När de flesta hårdare banden satsar på att gå på knock och gå ut stenhårt för att fånga lyssnaren gör Savannahs Baroness precis tvärtom. Rays on Pinion formligen smyger sig på; plinkar i gång varsamt för att blomma ut ganska exakt halvvägs in i den drygt sju minuter långa inledningslåten. The Red Album är Baroness […][...]

Jobbar jag ensam på redaktionen en fredagskväll tarvar det så klart lite musik. I väntan på att de lokala fotbollsmatcherna och JSM-finalen i speedway ska ta slut lyssnar jag på följande: 1. Kiss ”Detroit Rock City” 2. Hound Dog Taylor ”Give Me Back My Wig” 3. The Scams ”Kiss Me (My Face is on Fire)” […][...]