Busta Rhymes på Berns. Foto: Olle Kirchmeier, Rockfoto.nu Det är alltid lite större och lite mer spännande för en Göteborgare att se en konsert uppe i nollåtta. Speciellt om det är 140 år anrika Berns Salonger som står som konsertlokal, som dessutom verkar ha blivit något av en standardlokal för stora hiphopspelningar i Stockholm. Hur […][...]

Slug torde vara världens mest produktiva rappare. When Life Gives… är Atmospheres sjätte album i ordningen sedan debuten 1997 och då har han också tillskrivits EPs, tolv volymer av Sad Clown-serien, två skivor ihop med Murs samt haft oräkneliga gästverser i sitt CV under åren. Trots att bläcket sprutat konstant från Sean Daley sedan sent […][...]

Det har talats om den starkaste svenska hiphopvåren på mycket länge. Kanske den bästa någonsin? Afasi har i flera år varit lite av ett svensk raporakel med ett supertajt flow, solklar artikulation och rimstrukturer som skulle göra vilken textförfattare som helst avundsjuk. Afasi har sedan starten utvecklats från ett ofta rödtrådstunt men underhållande ordbajsande till […][...]

Att lyckas hålla sig aktuell i stora sammanhang i 18 år som Bronx-legenden Peter Phillips har gjort är ingen lätt sak. Pete Rock har väl under alla år egentligen aldrig slagit stort utanför hiphopkretser med Tom Scott-samplade They Reminisce Over You (T.R.O.Y.) som största hitten i ryggsäcken (Vad säger du om den, arg skåning?). Under […][...]

Det ligger uppenbarligen någonting i 50 Cents uttalande om att Fat Joe inte skulle vara relevant längre. Som inbiten hiphopare har det nog varit svårt att missa beefen mellan de båda mastodonterna. Är det så att Fat Joe har mindervärdeskomplex gentemot sin konkurrent? Ironiskt. Men hur som helst har Fat Joe utmanat sin konkurrent i […][...]

Är det någonting man lärt sig under åren är det att inte räkna ut Mr. Snoop. Och som alltid är det förvånande hur han lyckas leverera år efter år och fortfarande behålla sin status trots mängder av usla filmer och tv-serier. Fast kanske är det ännu mer förvånande hur han lyckas hålla sitt flow och […][...]

Hafsig, slarvig och slabbig, vilket sloppy betyder, beskriver Cunninlynguists första mixtape väldigt väl. Horor, pengar, bilar, och alkohol över andras beats i en maxad ironisk packetering. Och såklart svarar man på den kritik som givits mot bandet angående netceeing och äkthet med det underbara introt Were From the Internet. Som vanligt är Cashmere the Pro […][...]

Förväntningarna inför debutuppföljaren var stor, så stor att man satt och pumpade den hemska promon med massa skrikande, hojtande röster lite varstans. Men när sedan den slutgiltiga versionen släpptes var lyckan total. Introduktionen med en upp-pitchad musröst satte känslan innan titelspåret rullade igång och vi fattade vad allting handlade om. På ett av skivans starkaste […][...]

Jag kommer ihåg när jag fick min Will Rap For Food-LP i ett paket från 24/7-Records hem på posten någon gång runt 2002. En skiva som idag blivit en riktigt åtråvärd klassiker. Cunnin var då det begav sig (och är än idag) en Kentuckygrupp som kom med något av ett nytt, själfyllt sound, signerat en […][...]

Den Sverigeturnéaktuella Richard Terfry eller Buck 65 är lite av en kanadensisk Sage Francis och det är inte för inte som han släpper sin skiva på Strange Famous Records, Sages bolag. Buck 65 är annars känd för att ha en väldigt otypisk rapröst som låter klart bluesinspirerad och whiskeytärd. I övrigt är han stor på […][...]