Jag kommer ihåg när jag fick min Will Rap For Food-LP i ett paket från 24/7-Records hem på posten någon gång runt 2002. En skiva som idag blivit en riktigt åtråvärd klassiker. Cunnin var då det begav sig (och är än idag) en Kentuckygrupp som kom med något av ett nytt, själfyllt sound, signerat en för mig då helt okänd producent vid namn Kno. Dessutom var texterna förvånadsvärt tajta och fulla av variation både från Deacon The Villain och Kno. Jag var helförtjust precis som många andra.

Snacket på hemmaplan hade varit igång på nätet ett tag innan på grund av deras första tolvtummare där vår svenske Kashal-Tee gästade på den idag klassiska massessionen 616 Rewind, där även Tonedeff, Sankofa och Celph Titled lägger varsin eminent vers.

Cunninlynguists musik var vid debuten oberoende från överordnades åsikter, man kritiserade storbolagen, öppnade sina hjärtan i texterna och plockade fram upp-pitchade kvinnoröster som efter debuten släpptes på löpande band från alla håll till fördärvet. Man kritiserade också hur hiphopen såg ut under perioden och gjorde något eget av det. En fråga som inte har förändrats och som idag är minst lika aktuell.

Will Rap For Food är en av nollnolltalets starkaste underground-rap-skivor. Trots det fanns det saker som kunde ha gjorts bättre. För man hade överflödigt med beat-skits som inte lyfte plattan utan bara var i vägen för helheten. Men hur som helst. I hold this record like a memory. Förväntan till andra albumet Southernunderground var stor.