Jag har egentligen aldrig lyssnat på Guttermouth i någon större omfattning. Det har alltid känts lite som om bandet varit ett slags soundtrack till dessa oräkneliga kiss och bajs-shower som MTV på något sätt kväder fram mellan videon av Britney Spears och något skräp av Destiny's Child. Nåja till Guttermouths försvar ska ju läggas att […][...]

I informationen runt All Boro Kings skiva, ”Just for the Fun of It”, nämns det att skivan finns för att ha kul, kul, kul. Jag tror jag smäller av. Eller när skivbolaget skriver att detta är ”partycore” som förenar det bästa inom hardcore, rap och punk. Att det dessutom finns häftiga körer och ”monster guitars” […][...]

”Endlich sind die Donots zurück, und mit ihnen der smarte Sonnenschein in der bundesdeutchen Punckrock-Landschaft.” Så skriver den tyska tidningen Unclesally's om att Donots nu sommaren 2002 släpper sitt tredje album: ”Amplify The Good Times.” Deras första demo kom ut redan 1996, den första fullängdaren kom 1999 genom ”Better Days Not Included” och 2001 kom […][...]

Dansk musik har alltid stått i skymundan av det svenska musikundret, och Sveriges, ibland felaktigt, hyllade kommunala musikskola. På senare tid har dock en del pop börjat göra sig hörd både från Danmark och Norge. Visst kan det vara på sin plats att vara reserverad mot dansk politik just nu, något Fredrik Welander var här […][...]

Just nu i dessa dagar är det ungefär ett år sedan toppmötet i Göteborg. Det känns som en evighet sedan. Mycket vatten tycks ha flutit under broarna sedan dess. Ingen tvekan om den saken. Frågan är om det blev bättre eller sämre. I år är det också 40 år sedan den då 21-årige Robert Zimmerman […][...]

Belle & Sebastian har alltid haft en liten speciell plats i min skivhylla. Ödmjuka skottar med, vad en kompis till mig kallade, gullig pop. Gullig till sin struktur, men hård som flinta till sitt innehåll. För även om Belle & Sebastian är följsam, ibland pompös, pop så har de en tung politisk vinkling i många […][...]

År 1997 släpptes The Ataris debutalbum … Anywhere But Here. Ett album som möjliggjordes tack vare The Vandals och tillhörande bolag Kung Fu Records. The Ataris influerade/producerade/sammanflätade med band som The Vandals och Lagwagon visade prov på att ta den del av punken de kom från ett steg längre. Debuten var en salig blandning av […][...]

Det var mellan två mellanstora städer som jag insåg det säkert hundratusentals insett före mig. Jag befann mig på ett ordinärt Intercitytåg då jag slogs av tanken på att samhället är för komplicerat för att förklara. Jag blev plötsligt klarsynt mitt i det grumliga och förstod att inte ens den lagstiftande makten i samhället riktigt […][...]

OK jag inleder med att säga: Unconsciously Confined är det bästa Satanic Surfers har gjort. Det är inga underutvecklade festprissar som stiger fram ur diset. Det är ett fullvuxet band som, trots moget vemod, presenterar verbala knytnävsslag med lekfullt lätta gitarrslingor. Jag minns Satanic Surfers som bandet med den sjungande trummisen (Rodrigo Alfaro), och med […][...]

Jaha, så damp då rockskivan ned på mitt skrivbord. Umeåbandet The Chronics är reinkarnerade precis som förut med skivan ”Make you move”. Mitt i denna, av mig upplevda inflation på band som alla önskade att de hade fått kontrakt samtidigt som The Stooges eller för den delen Rolling Stones, så levereras The Chronics andra skiva. […][...]