dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Belle & Sebastian: Storytelling
Storytelling (CD) Belle & Sebastian
2002
Jeepster
8/10

Instrumentalt och tankfullt

Lyssna

Sök efter skivan

Belle & Sebastian har alltid haft en liten speciell plats i min skivhylla. Ödmjuka skottar med, vad en kompis till mig kallade, gullig pop. Gullig till sin struktur, men hård som flinta till sitt innehåll. För även om Belle & Sebastian är följsam, ibland pompös, pop så har de en tung politisk vinkling i många av sina texter. Det är inte nödvändigt att spela punk, visa, rock eller hardcore för att göra ett ställningstagande. Det går nämligen bra med harpor, hammarklaver och violiner också.

När Tod Solondz (tidigare bl.a. Happiness) skulle spela in sin nya film Storytelling, blev det en överenskommelse om att Belle & Sebastian skulle göra filmmusiken, och det är alltså den skivan som nu släppts.

Detta är en skiva med huvudsakligen instrumentala stycken, där teman gång på gång återkommer i nya skepnader. Då och då finns där vokala inslag både i låtar och genom små citat från Solondz film. Det krävs lyssning eller lyssning för att finna någon slags helhet i dessa både långa och korta låtar, det krävs också lyssning på lyssning för att uppskatta det. Jag vill betona att det är värt besväret.

För trots att denna skivas musik i stort sett inte märks i filmen, och trots att Storytelling (filmen) ännu är rätt okänd i Sverige, så levererar Belle & Sebastian en underbar skiva. Bandet visar prov på sin instrumentala förmåga och att även pop kan göra sig som filmmusik. Dessutom har en rad gäster lånats in som förstärker det redan tidigare ibland så stora Belle & Sebastian. Även i de låtar som innehåller sång tycker jag bandet håller yttersta klass i förhållande till sina tidigare skivor. Black and White Unite, Storytelling och Big John Shaft (en hybrid av amerikanskt 70-tal och det mjuka pianotema som återkommer gång på gång) är så mycket Belle & Sebastian att jag nästan trillar av stolen. I Wandering Alone släpps medelhavstakterna fram och här och där lockar bandet fram nästan latinsk känsla i musiken. Snabbaste låten på albumet är Scooby Diver en surf-dänga på 1 minut 13 sekunder.

Det är klart att detta är filmmusik men det går fortfarande njuta av det. Det är musik för fantasi och tankar, och inte nödvändigtvis filmen Storytelling. Ni som gillar Belle & Sebastian kommer trivas, och ni som inte prövat. Gör det.

Det här är årets hitintills bästa skiva, även om det egentligen är ett soundtrack. Ingen samling av hitdängor till något dyrt projekt med Tom Cruise. Det är heller inte särskilt lättåtkomligt eller glatt (även om det finns ett vemodigt hopp i alla låtar). Näe, det här är musik gjord på känsla till en film, eller kanske till den vanliga människans vanliga tankar. Tyvärr blir det dock inget mästerverk just genom sin konstlade koppling till filmen. Jag väntar med spänning på om Belle & Sebastian vågar göra en sådan här skiva utan att koppla den till en film. Det kommer att bli mästerligt.

Peter Dahlgren

Publicerad: 2002-06-07 00:00 / Uppdaterad: 2007-05-04 14:48

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #1495

13 kommentarer

Åhhh.. är jag först?? Jag har insett att det är en trend på den här sidan att vara det.. :) Min födelsedag blev det just oxå.. Yeah! Jag rockar.. besök http://www.vintervila.com förresten.. :)

Elexander Oregistrerad 2002-06-07 00:03
 

Bra recension av en bra skiva. Fast B&S är redan toppade på soundtrackbiten. Badly Drawn Boy har ju redan gjort soundtracket till ”about a boy”. Bättre. Så för ovanlighetens skull ett år där man måste köpa minst tre (B&S, BDB och Tom Waits) filmsoundtrack…

Charlie Oregistrerad 2002-06-07 02:29
 

jättebra recension!

decay Oregistrerad 2002-06-07 10:15
 

Bra rescension! Speciellt beskrivningen av B&S som ett hårt, men ändå mjukt, band gillar jag. Dock en beskrivning jag kan tänka mej vara flummig om man inte är har hört B&S. Jag menar: Hårt, men ändå mjukt, kan man ju även säga om Jesus & Mary Chain, å dom låter ju inte precis som B&S.

Hörde att Isobel har hoppat av gruppen förresten(källa: punkten.se). Trist, men jag har iof ändå alltid gillat Stuarts sång bäst.

Tack för mej. Nu är det bara att se fram emot nästa B&S-skiva, som enligt Stuart skall komma relativt omgåendeÄ(eftersom denna inte riktigt kan ses som en ”riktig” LP).

Om Storytelling: Tyvärr gör sig inte Wandering alone lika bra på skiva som live. Höjdpunkterna på skivan är Black & White Unite, Scooby Driver och Big John Shaft.

Rocco Oregistrerad 2002-06-07 12:31
 

Sorry för den oberipliga svenskan i mitt inlägg ovan..

..Är segerlyrisk efter Nigeria-matchen och dricker sangria..

Rocco igen.. Oregistrerad 2002-06-07 12:33
 

Synd att isobel har slutat i bandet :(

katten informerar Oregistrerad 2002-06-07 12:55
 

recensionen var bra tycker jag. och är tveksam till om badly drawn boy gjort ett bättre soundtrack än storytelling. men det är nog bara jag.

seo Oregistrerad 2002-06-07 18:19
 

är det bara jag som verkligen tröttnat på hela belle o sebastian prylen. jag lyssnade på skivan igår och insåg att den inte är ett dugg bra. fruktansvärt tråkig…

Ted Oregistrerad 2002-06-08 11:51
 

Hmmm. Blandade betyg kan man säga. Recensionen gjorde mig sugen även på denna b&s men jag har hört helt andra åsikter också. Ska man köpa eller inte? Annars tycker jag att Arab strap” är ett mästerverk.

Om jag gillar skivan ska jag nog inte se filmen i allefall.

Mary Oregistrerad 2002-06-08 22:50
 

B&S är mycket bättre än Badly Drawn Boy. Sen tycker jag i och för sig inte att B&S har gjort något bra sedan ”If You're Feeling Sinister”-plattan. Trots det är de fortfarande bättre än Badly Drawn Boy, som bara känns som en ospännande version av B&S.

dumellidum Oregistrerad 2002-06-09 20:53
 

I mina öron låter If You're Feeling Sinister och The Boy With The Arab Strap bäst av B&S album. De instrumentala filmspåren på Storytelling är ganska långt ifrån hur de plattorna låter. Storytelling är lite tråkig helt enkelt. Men låtarna Storytelling, Big John Shaft och framför allt Black And White Unite ger den här skivan visst existensberättigande. Men det borde ha varit en ep istället.

Fimpen Oregistrerad 2002-06-10 19:02
 

Tigermilk är nog min favorit, i tät kamp med If you´r feeling sinister.

Angående Storytelling så är jag kluven, Big john shaft är en av de B&S låtarna som tar sig in på min tio i topp, men skivan som helhet tilltalar mig inte.

Råttpojken Oregistrerad 2002-11-01 19:14
 

usel slilist!!! och en ful truckerhatt!!

Medlem 2008-12-23 01:46
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig