Äntligen skulle 1990-talets svenska pop-våg åter skulle skölja över mig. Mitt i denna ibland vedervärdiga hype för halvtaskig rock. Popen skulle tillbaks upp i sadeln och visa alla jeansklädda överklassynglar från New York att allt inte behöver låta skitigt och punkigt, det finns saker som inte kommer från universitetet och ändå är poetiskt. Saker kan […][...]

Jag har kompisar som påstår att har du hört en punkskiva så har du hört alla. Det är samma jäkla skit i deras öron. Jag brukar enträget försvara punken med att spela en del låtar så att punkens fina nyanser framträder. Nåja, inte fina nyanser, men punken har i varje fall nyanser. Oftast ser de […][...]

Gränsen mellan pretentiös och patetisk är hårfin. Så hårfin att både den ena och den andra människan trillar över gränsen. Det är inte alltid den gränsen är farlig att bryta, inom operan görs det ständigt med ganska spännande resultat. Jag tyckte om Håkan Hellströms första skiva Känn ingen sorg för mig Göteborg. Tyckte om kanske […][...]

Jag skulle vilja använda ordet pretentiöst. Så där journalistiskt flådigt, men ändå med ambitionerna att vara vetenskapligt. Nästan pompöst, men ändock pompöst i en verkstadshall. Musikaliskt som en berg-och-dalbana, då och då så det hisnar i magen, då och då så det gnisslar och lever rövare och du får pisksnärtskador i nacken. Ungefär där finner […][...]

Myten runt Broder Daniel är för mig fortfarande lika tät som dimman runt Smålands husarer var på fälten runt Lützen. Jag gillar Broder Daniel riktigt mycket, men jag tror inte jag har förstått, eller mer korrekt, jag vill inte förstå. Det svaga i kombinationen med det destruktiva sände någon märklig signal till mig. Glad, blod, […][...]

Pulps nya album har fått ett namn enligt NME.COM. Skivan kommer heta ”Pulp Love Life”. Skivan som är producerad av Scott Walker kommer släppas inom en snar framtid, och promoex cirkulerar just nu som bäst bland initierade musikjournalister.[...]

Äntligen hör jag dem igen. Jag minns ett febrigt Rasslebyggd 1997 och jag minns Blekingska nationen i Lund. Grabbarna var så unga att studenter fick köpa dem öl i baren. Jag minns nog tyvärr mest att jag var djävligt full och försökte väl impa på någon indie-brud. Gick som vanligt åt skogen, ungefär som för […][...]

I min hembygd räknas valkar i händerna, ett eget hus och en fru som sköter all markservice. Killar i svarta, lite tighta kläder, som läser poesi och som gärna sminkar sig funkar inte i en bruksort med mindre än 10 000 invånare. Då känns världen rätt trång, och rätt ensam faktiskt. Det gällde att passa […][...]

Jag kommer bli hatad för det jag kommer att skriva om Blink 182 i min recension. Jag vet det och ändå skriver jag det. Kanske hatar jag mig själv också för det, maggropen säger det. Trots allt detta så är detta så bra. Det svänger om Blink 182. Ni kan skratta och håna dem, men […][...]

16 låtar. 21 minuter musik. Utan att överdriva kan jag väl erkänna att vem som helst kan bli såld för mindre. Jag köper konceptet. Låt oss inte dra ut på det. Det är plågsamt i musiken precis som det är för människan. Musiken skall inte smörja det grusade borgerliga maskineriet, den ska täppa igen så […][...]