Det finns grader av gubbromantik. Gubbromantikens mest extrema ytterlighet kallas Söderromantik. Alla som skaldar om Söders höjder, om Götgatspuckeln och Monteliusvägen blir nämligen per definition den mest gubbiga, knarriga Kvarnen-inventarie man kan föreställa sig. Det sluts en taggig cirkel från Lundells ”Rom i regnet”, via Winnerbäck och Hellstrands mest fanatiska Kanalplans-fetischism till Petters Skanstull-maffia, som […][...]

Triphopen är död. Länge leve triphopen. Jag tror det började med att Buck 65 bände upp kistlocket till halva nittiotalets mest sönderhypade genre, sen kom Ilya och gjorde Beth Gibbons-jazz av det och Dynamoe har förvisso varit igång sedan 1997, men upp med en hand alla ni som verkligen hörde 2001 års ”Jump Start”. Den […][...]

”The week we decided to 'expose' Morrissey as a racist gave us all a buzz in the office – it was like being 'proper journalists' for a rare couple of days as we pieced together what was, if not an actual 'news' story, certainly more vital than just putting an interview with Kingmaker on the […][...]

- Första maj kommer bli riktigt tungt, sa den ene killen. - Precis som förra året, sa den andre. - Men du skulle vart med i Göteborg, där var det på riktigt, fattar du? Det var politik på riktigt! - Ja, jo, men jag var ju tvungen att plugga sommarkurser då. (Autentisk konversation på pendeltåg […][...]

Vid nedgång Nybrogatan på Östermalmstorgs tunnelbanestation sitter ett elskåp. På elskåpet sitter två affischer – den ena är reklam för att Sting ska fylla Globen den 30:e april, den andra är reklam för att fanzinet Ettnolletts hjärta nu pumpat i 20 år, vilket firas med releaseparty 1 maj. På Nybrogatan går det omkring skitmånga människor. […][...]

De sex strängarna drog blod. Han satt på scenen och han hade slagit på strängarna till sin gitarr så hårt att fingrarna blödde. Konsertarrangören klev upp på scenen och plåstrade om honom. Så där satt Jason Molina, blödande, med ett Nalle Puh-plåster runt fingret och sjöng om självförebråelser så nattsvarta att man var beredd att […][...]

Våren är inte särskilt kul, mest ett väntrum och en varningstext till ännu en svettskavande betongsommar, folkparkssommar, ”Sommarstad Gotland”-sommar. Kristofer Ahlström stänger in sig i ett mörkt rum och skapar sin egen prunkande vår i hörlurarna. The Dusty Five – ”Stupid” Jag har länge tjatat om den popmusik jag håller närmast bröstet, popmusik som en […][...]

Det finns de som påstår att depprockare saknar såväl humor som självdistans. Det var det fånigaste jag hört. För om man bildar ett band som består till lika delar av The Perishers diskbänksmelankoli och det mediatativa mangel Cult of Luna brukar frambringa och sedan väljer att kalla projektet för Koma så besitter man bevisligen en […][...]

På långfredagen sparkar Göteborgsbaserade indiebolaget Johnny Bråttom Records igång sin rikstäckande (nåja) vardagsrumsturné. Tillsammans med Björn Kleinhenz och Gram Parsons-lärjungen Pete Thompson bjuder man på akustiska spelningar på såväl klubbar och skivaffärer som hemma hos vanliga indiesvenssons. Turnén pågår i cirka en vecka, med en intensiv kulmen i Malmö nästa lördag, 17/4. More to follow. […][...]

För ganska exakt ett år sedan dog Gary Louris. Okej, det var kanske inte riktigt sant. Gary Louris dog inte, men han fick en infektion i hjärtat och fick bröstkorgen öppnad av ett gäng doktorer i Minneapolis. Vad som hände under de kritiska timmarna operationen varade kan jag bara sia om, men ungefär runt samma […][...]