Vid nedgång Nybrogatan på Östermalmstorgs tunnelbanestation sitter ett elskåp.

På elskåpet sitter två affischer – den ena är reklam för att Sting ska fylla Globen den 30:e april, den andra är reklam för att fanzinet Ettnolletts hjärta nu pumpat i 20 år, vilket firas med releaseparty 1 maj.

På Nybrogatan går det omkring skitmånga människor.

Kristofer hade alldeles för mycket fritid, så han ställde sig att noggrant dokumentera hur många personer som lade märke till affischerna. Under de tjugo minuter han stod där stannade tio personer till vid elskåpet och tittade.

Av dessa tio personer stannade nio till för att begrunda det faktum att Englands svar på Björn Skifs förärar detta lands huvudstad med en spelning på självaste Valborgsmässoafton. Majoriteten av dessa personer hade löjliga halsdukar, myggjagare och typ Superfly-brillor.

Tjejen sa: ”Är Sting reggie?”
Killen sa: ”Sting är inte reggie, Sting är techno.”
Sen sa tjejen: ”Han gjorde ju 'Englishman in New York'. Det är ju en jävligt soft låt!”
Sen gick dom ner i tunnelbanan.

En ensam gubbe stannade och läste på affischen för Ettnollett. Han var gammal och degig och hade jättestora brallor på sig. Under armen hade han en hoprullad affisch från Skivmässan i Solna. Där kan man köpa belgisk funk.

Sensmoral: I Stockholms finkulturella kvarter är degiga gamla gubbar de nya rebellerna. Och Sting är David Byrne.