I en intervju på amerikanska musiksajten Pitchfork som gjordes i samband med släppet av Molina and Johnson berättar Jason Molina om hur han gärna samarbetar med andra artister. Det verkar vara mycket av det smutsiga skitgörat han är ute efter. Inte ha låtarna färdiga och bara spela in, utan spela och skriva tills man har […][...]

När Fading Trails släpptes 2006 tyckte jag att den var småtrevlig, kanske snudd på bra. Jag varken recenserade den eller lyssnade särskilt mycket på den men efter ett år eller två insåg jag att den ständigt hoppade ut ur skivhyllan och jag spelade den alltmer ofta. Så efter en kort bilsemester, där den mer eller […][...]

Songs: Ohias sjunde och sista album markerar övergången till Magnolia Electric Co. som kom att släppa livealbumet Trials & Errors två år senare. Magnolia Electric Co. är väldigt lite Songs: Ohia. Namnet förekommer inte och rent musikaliskt så är Jason Molina någon annanstans på Magnolia Electric Co.. Han har gått vidare till ett mer Neil […][...]

Atlanta-bandet Deerhunter är ständigt i förändring. Varje släpp skiljer sig från det föregående avseende bandets uppställning. Samtidigt är det likformiga det som utgör Deerhunters baksida. Det händer inte särskilt mycket när Bradford Cox med vänner gör musik. Det monotona blir sällan monotont nog, det smarta och aviga blir sällan tillräckligt smart och avigt. Eller så […][...]

Det är klart att det finns något väldigt sött över I’m Having Fun Now. Bedårande Jenny Lewis. Bedårande Johnathan Rice. Två musiker med vindlande karriärer som resulterat i en sällan skådad status i amerikansk indierock. Men med band som Rilo Kiley, hyllade soloskivor, gestaltning av Roy Orbison i Walk the Line och samarbeten med Elvis […][...]

Den 11 oktober släpps Sufjan Stevens första ”vanliga” album sedan Illinois. The Age of Adz är enligt uppgift varken ett album som ingår i ett projekt att skildra alla USA:s stater eller ett album som är särskilt likt de åtta spåren på nyligen släppta EP:n All Delighted People. All Delighted People bygger runt två olika […][...]

Det är inte ett förädlat sound man får på Archive 2003-2006. Det är inte ett sammanhållet album. Det är inte ens musik som var tänkt att ges ut. Enligt Fred Nicolaus text i konvolutet verkar det som om Department of Eagles egentligen aldrig gjort något som var meningen att det skulle ställas ut till föräljning […][...]

Av någon anledning har Malevolent Creation fallit mellan stolarna för min del. Fråga mig inte varför egentligen, men till skillnad från andra gamla dödsmetallveteraner har det aldrig blivit aktuellt att kolla upp dem eftersom Malevolent Creation aldrig har nämnts bland andra toppnamn inom genren. Ändå var det visst intresse jag tog emot recensionsexemplaret av Invidious […][...]

I och med att tredje albumet av Deer Tick, The Black Dirt Sessions, släpps i USA passar Playground på att släppa det andra albumet, Born on a Flag Day, här hemma. Born on a Flag Day, som kom förra sommaren, blev Rhode Island-bandet genombrott. Med samma nära förhållande till countryn som Phosphorescent och boogien som […][...]

Det gnälldes en hel del på Sofia Talviks senaste skiva. Det har skrivits en hel del rappt och tufft om både omslag och musik. Att något så vackert kan orsaka det där. Florida är lika bra kanske bättre än annat Talvik spelat in. Lou Reed–introt på King Of The Willow Tree är grymt. Det lätta […][...]