Tänk på Beach Boys och stränder, bikinis och badbrallor ploppar upp i huvudet. Det är ju onekligen så att de mer berömda alster detta superband gav ut är deras tidiga surf-romantiska-perfekta på 60's samlingar-låtar. Många bra musiker utvecklas dock, antingen åt det bättre eller åt det sämre. I detta fall får jag nog säga till […][...]

Något av det mest överraskande som trillat ner i lådan hittills under min tid på dagensskiva.com måste vara den här splitsjuan med The Hollywoods och Freeway Jackals. Överraskande för att det mitt i floran av pappversioner på tyska metalsläpp dyker upp en vinylsingel, men även överraskande så till vida att redaktör Hamberg släpper ifrån sig […][...]

Jag läste i en spalt på Sonics sajt att Jaffa De Luxe inte gillar när man jämför dem med Broder Daniel. Men sanningen är ju att riffet i ”Don't Forget About Raquel” inledande spåret på ”A Damp Squib EP” är en klockren surfversion av BD-soundet. Det går liksom inte att komma ifrån. Men den doftar […][...]

Det börjar riktigt bra med en agentsurfdänga med det typiska namnet ”Spybeat”. Fortsätter fint med Hawaii- och mellanösternflörtande ”In Your Fez”. Langhorns visar upp sig från sin bästa sida. Samtidigt som de redan där i andra låten antyder att de gapar över mycket. För mycket. Michael Sellers (gitarr), Rikard Svärdh (trummor) och Martin Berglund (bas) […][...]

For some obscene reason ”Sunflower” was The Beach Boys first huge flop album, failing to make the HOT (ouch) 100 in America! This is obscene because this is the best Beach Boys album. It exceeds ”Pet Sounds” by miles. It's like the Beach Boys had reached their Nirvana all at the same time – the […][...]

Tredje singeln som knyter an till den maskerade trions debutalbum bjuder på två nya låtar, ”Skeleton Stomp” och ”Monstro Lagoon”. Det har väl inte hänt så särdeles mycket med The Hollywoods uttryck sedan sist. Det är fortfarande ljudklipp hämtade från urgamla skräckfilmer som inleder innan vi tas på en resa med Sveriges skräpigaste surfband. Maskerna […][...]

Robert Johnson and Punchdrunks har inte släppt skivor i mer än sju år. Det tål att tänkas på. Trots det är de redan gamlingar på den svenska surfrocksbakgården. Något av pionjärer och återuppväckare i ett. Vi har dem att tacka för mycket. Debuten ”Beavershot” släpptes 1995 på Nilroy Records. 1996 och 1997 släppte bandet två […][...]

Det är så rått. Det är så enkelt. Jag kan inte annat än älska det. The Hollywoods debutalbum som antingen inte har någon titel eller heter ”A Romp of Garage Madness and Instrumental Trash” (men jag tror snarare att det är en varubeteckning) dök upp lite lagom obemärkt strax före julhandeln. Hade jag inte råkat […][...]

Filmmusik brukar vara ganska trist. Det finns fyra filmmusik-skapare jag gillar. Ennio Morricone som skapat en rad mästerverk, inte minst i spaghetti-västern-genren. Zbigniew Preisner, polsk kompositör som gjort svidande vacker musik till Kieslowskis filmer. Eric Serra som gjort några sköna, på gränsen till avskyvärda, elektroniska soundtrack till filmer av Luc Besson. Den fjärde är Robert […][...]

I vissa fall kan imagen vara direkt avgörande för hur mycket jag gillar ett band. En konsekvent stil, attityd eller rent av en plojig gimmick kan få mig att falla hårdare än en femtioöring från Eiffeltornets topp. The Hollywoods masker är en sån pryl. På nya singeln tas den ett steg längre. Med i paketet […][...]