Jag läste i en spalt på Sonics sajt att Jaffa De Luxe inte gillar när man jämför dem med Broder Daniel. Men sanningen är ju att riffet i ”Don't Forget About Raquel” inledande spåret på ”A Damp Squib EP” är en klockren surfversion av BD-soundet. Det går liksom inte att komma ifrån. Men den doftar å andra sidan lika mycket av spaghettisurf. Hur som helst riktigt svinbra är det.

Låtarna på ep:n är inspelade under 24 timmar under Pelle Gunnerfeldts beskydd i Studio Gröndal. Klart som fan att det låter bra.

Allra bäst är nu inte öppningsspåret. Det är istället den härliga racingsurfen i ”Le Mans” (utmärkt vald titel). Intensivt och full fart framåt, även i kurvorna. Inte långt därefter ligger likaledes energiska ”Cacerolaco”. En ettrig duell mellan de båda gitarristerna Buzz De Luxe och Lux De Luxe (stjärna i kanten för gemensamt bandefternamn).

Där slår vi huvudet på spiken när det kommer till vad som skiljer Jaffa De Luxe från de flesta av sina svenska surfkonkurrenter. De två gitarrerna. Det är när tempot vrids upp och de båda strängbändarna gör sitt yttersta för att överträffa varandra som bandet kommer bäst till sin rätt.

Betydligt tråkigare blir det i det sörjiga titelspåret. Det önskar jag att jag kom ihåg att hoppa över oftare. Blä för det.

Och det verkar som det där dåliga skämtet lägger sig i vägen för resten av ep:n. Jag tappar intresset här. Och trots att de två sista låtarna är bättre så har min uppmärksamhet flyttats och mer ofta än sällan stänger jag av innan ”A Damp Squib” gett vika för röjiga ”Padang Padang” och halvjustea cowboyspåret ”El Gallo Negro”.

Jag anar att den här surfkvartetten har mer att ge. Kanske hade det ändå räckt med fem låtar den här gången? Det här håller halva vägen, men den halvan är å andra sidan värd hela insatsen.