dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Robert Johnson and Punchdrunks: The Birdnest Years
The Birdnest Years (CD) Robert Johnson and Punchdrunks
2002
Birdnest
7/10

Överdriv allt

Lyssna

Sök efter skivan

Robert Johnson and Punchdrunks har inte släppt skivor i mer än sju år. Det tål att tänkas på. Trots det är de redan gamlingar på den svenska surfrocksbakgården. Något av pionjärer och återuppväckare i ett. Vi har dem att tacka för mycket.

Debuten ”Beavershot” släpptes 1995 på Nilroy Records. 1996 och 1997 släppte bandet två skivor via punketiketten Birdnest, ”Feels Like Buzz Aldrin” och ”Aloha from Havanna”. Efter dessa båda släpp flyttade man på sätt och vis hem till Silence (RJPD:s låtar publiceras av bob hunds förlag) där man släppt ytterligare två album, ”Fried on the Altar of Good Taste” (2000) och ”Cinemascope-a-dope” (2001).

Utan Robert Johnson and Punchdrunks inget The Barbwires eller The Hollywoods.

Det var via de båda Silence-släppen jag till slut började närma mig bandet, trots att jag åtskilliga gånger stått och fingrat på de båda Birdnest-skivorna.

Samlingen ”The Birdnest Years” är inte bara för oss som av olika anledningar missade de ursprungliga utgåvorna. Här finns nämligen gott om godis även för trogna fans. Åtta tidigare osläppta låtar har grävts fram ur arkiven (alla inspelade under 1996 och 97). Dessutom bjuds fem låtar hämtade från samlingar och singlar från samma period. En grundlig sammanställning med andra ord. Totalt är det 50 låtar.

Alla låtar på samlingen är inspelade live i Joe Allans studio. Helt utan pålägg i efterhand. Det tillät nämligen inte utrustningen.

Robert Johnson and Punchdrunks är kanske inte Sveriges bästa surfband längre. Konkurrensen har blivit tuffare de senaste två tre åren. Å andra sidan kan du inte kalla dig surfrockare med hedern i behåll utan den här samlingen låtar.

Jag måste erkänna att jag var lite besviken på soundtracket ”Cinemascope-a-dope”. Ljudet kändes inte rätt. Gitarrmattorna var för ogenomträngliga. Roligast var avslutande klacksparken ”Portamento El Loco” (som förövrigt går utmärkt att spela efter eller före Pluxus ”Agent tangent”).

De här båda skivorna är precis det jag inte gillat med de båda Silence-släppen. Ljudet är skitigare. Mindre polerat. Inte så kompakt. Det mesta distar, från gitarr till bas, trumma och till och med saxofon. Det stökar och bökar mer. Allt kanske inte sitter lika tajt som idag. En del vinglar betänkligt. Men det spelar ingen roll. Det svänger och det är det som betyder något.

Visst kan man fråga sig om man verkligen behöver 50 surflåtar med Robert Johnson and Punchdrunks. Visst kan det verka lite överdrivet.

Överdrifter har alltid varit deras starka sida. Just därför är den här skivan precis det jag vill ha.

Det är för mycket av det goda.

Precis som det ska vara.

Patrik Hamberg

Publicerad: 2002-04-10 00:00 / Uppdaterad: 2007-04-25 15:55

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #1390

6 kommentarer

”fried on the altar of good taste” om jag får be…

Don Oregistrerad 2002-04-10 08:44
 

Robert Johnson and Punchdrunks rockar fett och ”Fried on the altar of good taste” är det verkliga mästerverket.

Pelle Oregistrerad 2002-04-10 10:20
 

Varför inte recensera något med den ”riktige” Robert Johnson?

det skulle vara en skräll.

Anders Oregistrerad 2002-04-10 19:56
 

… dick dale då?

det är ju inte för inte som har är ”king of the surf-guitar”….

cybergrunge Oregistrerad 2002-04-11 10:53
 

Håller med ”cybergrunge”… Jag fattar inte varför R.J. & Punchdrunks insisterar att trycka in den där jävla synthen överallt. Snacka om att stympa surf-stämmningen fullkomligt. Och det är just därför iallafall jag lyssnar till surf – ingen musik i världen skapar samma stämmning. Nej, Dick Dale är bäst. ska man hitta svensk surf klår ”Langhorns” dessa killar med hästlängder -iallafall musikaliskt. Jag har väl hört att Robban och puncdrunkarna är rätt roliga live…

django Oregistrerad 2002-12-17 08:57
 

Hmmmm Kan juh säga direkt att The Hollywoods har aldrig någonsin influerats av Robert Johnson and The Punchdrunks! Dick Dale i all ära, men kolla in LINK WRAY damer o herrar….herregud…där har ni en gubbe som rockar på gitarren…SHIT asso!

Horace.E.Hollywood Oregistrerad 2004-03-12 15:44
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig