Paris var ett av de band jag såg fram emot att se under Arvikafestivalen. Det jag hade hört innan gjorde mig nyfiken. Det var inte så lite vibbar av det tidiga syntåttiotalet. Intrycket Paris ger på scen känns också som att de kan sitt åttiotal. Spretluggar och synthandskar. Men också en härlig ”gör det själv”-känsla […][...]

Det är snart tre år sedan ”Californication” släpptes. Red Hot Chili Peppers slog in på en poppigare och mer lättsmält väg som ledde till att skivan levde drygt två år på singlar som ”Scar Tissue”, ”Otherside”, ”Roadtrippin'” och ”Californication”. Nya skivan ”By the Way” är en logisk uppföljare, där funken så gott som helt får […][...]

Först tänkte jag skriva en liten historia om när jag var yngre, i Italien på semester och såg Schwarzenegger snacka italienska i ”Commando” – dubbat alltså. Men sen kom jag på att det var ganska trist, så jag struntar i det. Men jag hänger mig ändå kvar vid tanken. Jag älskar verkligen Gorillaz-skivan som kom […][...]

Sen jag recenserade ”Holdy Paws” har jag skaffat allt jag kunnat få tag i med Deerhoof. Och min fascination bara växer. Galna infall, skrik, cover på the Shaggs (”My Pal Foot Foot” på samlingen ”Better than the Beatles”), skrammel, skrän och söt pop. För mig stavas resultatet L-Y-C-K-A. Så är det dock inte för alla, […][...]

Jag var på en fest för ett tag sedan och efter några glas tyskt tetravin kom den inte så nyskapande – men ack så intressanta – frågan ”vilken skiva skulle du ta med dig till en öde ö” upp. En fråga som får alla att himla med ögonen och utbrista ”men hallå, det är ju […][...]

Som så många artister i mitten av åttiotalet kom Kate Bush in i mitt liv via Trackslistan. Running Up That Hill (A Deal with God) letade sig in på tjugondeplatsen och försvann ut igen efter en vecka. Inte direkt en imponerande bedrift, men det räckte för att Kate skulle göra ett djupt avtryck i min […][...]

Det har talats länge om Joelbitar, nu är debut-epn här. Fem låtar som släpps på det egna bolaget Stabil, i samarbete med USCB Allstars egna SwingKids och Border. Först känner jag mig ganska road av Jakobs ordvändningar och skojiga textrader, men efter några lyssningar börjar jag tröttna rejält. Och jag tror jag vet vad det […][...]

Belle & Sebastian har alltid haft en liten speciell plats i min skivhylla. Ödmjuka skottar med, vad en kompis till mig kallade, gullig pop. Gullig till sin struktur, men hård som flinta till sitt innehåll. För även om Belle & Sebastian är följsam, ibland pompös, pop så har de en tung politisk vinkling i många […][...]

Det här är mogen musik. Dina föräldrar, och deras föräldrar med för den delen, kan lugnt lyssna på de fem låtarna utan att riskera att sätta kaffet i vrångstrupen. Det är mer kafferep med blommiga kaffekoppar och räkmackor, småkakor och en slätstruken, stärkt linneduk än en ståkaffe latte med en svåruttalad smörgås som tillbehör. Den […][...]

Joppe, Kricke och Larry är tillbaka och de har nu givit Idde Schultz och Jon Jefferson Klingberg fast medlemsskap i orkestern. Docenternas nya album heter ”Sverige varken hör eller ser” och innehåller tio låtar som känns bekanta redan vid första genomlyssningen. Docenterna är något av en levande institution här i Sverige. Med sin säregna, poppiga […][...]