Paris var ett av de band jag såg fram emot att se under Arvikafestivalen. Det jag hade hört innan gjorde mig nyfiken. Det var inte så lite vibbar av det tidiga syntåttiotalet.

Intrycket Paris ger på scen känns också som att de kan sitt åttiotal. Spretluggar och synthandskar. Men också en härlig ”gör det själv”-känsla som bland annat innebar en riktigt burkig trummaskin.

Och om det är något som kännetecknar Greatest Hits vol. 2 är det just ”gör det själv”. Det här är gruppens andra skiva. Typ. Det är i alla fall den andra gången som Paris samlar de demo-eps de gett ut på en plastskiva. Den här gången är det tre demos som spelats in mellan augusti 2001 och april 2002. Två av dem är inspelade ”in Annika & Matthias beedroom, Stockholm”.

Inget skivkontrakt med andra ord.

Det betyder också att produktionen är befriad från finlir och proffsmixning. Däremot vägs mycket av det upp av refränger som ibland sitter som kontaktlim. Lägg till en busslast charm och du får en anrättning som överlever även utan rosa pumps, stentvättade jeans och Miami Vice.

När Paris är som bäst charmar de snudd på omkull mig. Som i svängiga Disco Fever med sin envisa orgelslinga. Tonight får mig att tänka på Joy Division eller tidiga New Order. Eller i hysteriskt svängiga Weird Music där där Paris förvandlas till ett Pluxus med sång. För att inte tala om Yazoo-vibbarna i Groupies och powerpoppiga Bedroom Parties.

Däremot håller inte materialet riktigt hela vägen. När Paris tar ett steg från sin syntpop och förvandlas till ett rätt ordinärt gitarrband börjar jag fingra på fjärrkontrollen. Tight Shirts and Mascara och He Gave Me His Number är två sådana låtar.

Men det är å andra lätt att glömma när Paris exploderar i den instrumentala tvåochenhalvminuterssmällkaramellen Rockit!. Blue Monday möter en speedad version av Fade To Grey möter Song 2 möter Sweet Dreams (Are Made of This). Ungefär hur bra som helst.

Men det är trots allt demomaterial, med allt det innebär, inte minst ljudkvalitetmässigt. Med låtarna från Greatest Hits vol. 1 och den här samlingen skulle gruppen kunna vaska fram en riktigt bra debut. För debut på riktigt hoppas jag att det blir, med genomarbetad produktion. Men förhoppningsvis blir det minst lika respektlöst charmigt.

För det är något visst med demoband som lyckats skrapa ihop två stycken Greatest Hits-volymer före skivkontraktet.