dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Kate Bush: Hounds of Love
Hounds of Love (LP) Kate Bush
1985
EMI Records
10/10

En underbar dos åttiotal

Lyssna

Sök efter skivan

Som så många artister i mitten av åttiotalet kom Kate Bush in i mitt liv via Trackslistan. Running Up That Hill (A Deal with God) letade sig in på tjugondeplatsen och försvann ut igen efter en vecka. Inte direkt en imponerande bedrift, men det räckte för att Kate skulle göra ett djupt avtryck i min musikaliska vägkarta.

Efter framgångarna med debuten Wuthering Heights förpassades Kate Bush till avdelningen ”kritikerfavorit”, vilket ofta betyder att du inte kommer att sälja busslaster med skivor. Det hindrade inte henne från att fortsätta utveckla sin egen musik på de följande skivorna. Experimenterandet nådde sin höjdpunkt på 1982 års The Dreaming. Men sedan blev det tyst. Kate Bush började dyka upp i musiktidningarnas ”vad hände sedan?”-listor.

Allt det ändrades den 16 september 1985 när Hounds of Love släpptes och knuffade ner Madonna från Englandslistans förstaplats. Tiden däremellan hade Kate ägnat åt att bygga sin egen studio för att den här gången få total kontroll över tekniken och sitt verk. Resultatet blev ett album där de tidigare albumens enklare melodier smälte samman med experimenten på The Dreaming.

Hounds of Love är ambitiöst uppdelad i två halvor, där den inledande titelhalvan (eller a-sidan som vi old school-människor säger) till större delen består av förhållandevis raka poplåtar. Det är också här singlarna finns. The Ninth Wave, b-sidan, tar ut svängarna mer och fungerar som en löst sammanhållen svit. Stämningen pendlar mellan ödesmättad avgrundsdans och känsloladdad lågmäldhet. Hela tiden med Kates röst som ledsagare.

Eller för att säga det lite annorlunda: Hounds of Love är ett album med tolv fantastiska låtar. Och trots att skivan ljudmässigt är ordentligt förankrad i sitt åttiotal låter den lika bra idag som för 17 år sedan.

Titelspåret med sin vansinnesdans mellan trummor och stråkar. Mother Stands for Comfort, som är en uppdaterad Army Dreamers. Avskalade och vackra And Dream of Sheep och Hello Earth. Irländska Jig of Life. Klaustrofobiska fantasibygget Waking the Witch. Så kan jag fortsätta. Alla värda att höras om och om igen. Och det som lyfter dem från ”bra” till ”fantastiska” är att Kate vänder ut och in på sin röst och sig själv och sjunger som hon är ömsom besatt av Djävulen, ömsom av Gud.

Det här blir extra tydligt på skivans två riktiga höjdpunkter: Running Up That Hill (A Deal with God) och Cloudbusting.

I och med att Running Up That Hill var den första låt jag hörde med Kate Bush har den förstås en speciell plats hos mig, men det finns en anledning till att det var just den som fick mig att dyka in i Kates värld. Running Up That Hill är en av de allra bästa poplåtar som någonsin skrivits. Uppbyggnaden från den försynta syntslingan via de mörka trummorna till det exstatiska kaoset där Kates röst kämpar ett kärlekskrig mot Gud och verkligheten fram till det uppgivna slutet. Patetiskt? Kanske, men i så fall är det det patetiska som är styrkan och som gör att jag får gåshud varje gång jag hör den låten. Att Running Up That Hill också följdes av en av de vackraste och enklaste vidor jag någonsin sett gör inte saken sämre.

Att videorna fick en större del i Kate Bushs skapande blir än mer tydligt i Cloudbusting där musiken och bilderna bildar en helhet större än delarna. Inledningen med stråkar och Kates röst ersatts så sakta av marschtrummorna som växer sig starkare i takt med att regeringsmännen kommer allt närmare i sin svarta bil för att beslagta regnmaskinen, ”molnsprängaren”. Precis när slaget verkar förlorat och Donald Sutherland försvinner bort i bilen klättrar Kate Bush upp på toppen av en kulle och aktiverar maskinen. Rösterna växer sig återigen starkare och tar över samtidigt som Kate slänger upp sin näve i luften. Mot överheten. Mot alla som säger att det omöjliga inte går. Magiskt. Jan Gradvall har en gång skrivit att Cloudbusting är den enda musikvideo som fått honom att gråta.

Jag förstår honom.

Skivorna efter Hounds of Love blev lite av en besvikelse. Inte så mycket för att de är dåliga skivor som för att de inte är lika förkrossande fantastiska.

Om du inte redan äger Hounds of Love ska du köpa den. Nu.

Du kommer bli en lyckligare människa.

Ola Andersson

Publicerad: 2002-06-26 00:00 / Uppdaterad: 2007-10-14 02:40

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #1514

17 kommentarer

…och dylans freewheeling, som påstods vara hans bästa skiva, fick bara en åtta… jo… verkar rimligt…

Kalle Oregistrerad 2002-06-26 00:17
 

Jaaa är först. Inte lika kul längre som förr. Bra recension

marky mark Oregistrerad 2002-06-26 00:17
 

Kalle: när dagensskiva tabbat sig tar det oftast väldigt lång tid för dom att kommentera. och när det väl kommer blir det typ en kommentar på en mening.

marky mark Oregistrerad 2002-06-26 00:31
 

>marky mark & kalle: Det är som så att vi försöker få ner det vi tycker i recensionen. Det är, iallfall för mig, den vanligaste orsaken till att jag inte alltid skriver någon kommentar tillbaka.

Det är på nåt sätt givet att inte alla besökare kommer att tycka likadant. Vi tycker inte ens likadant inom redaktionen. Och tur är väl det.

Vad gäller Dylan vs Bush och betygssättning så är det återigen som så att det är två olika recensenter (Peter och Ola) som tyckt till om två olika plattor.

Men om någon av dessa recensioner skulle innebära att vi tabbat oss – tja då har vi inte gjort annat de senaste tre åren eftersom vi skriver vad vi tycker. Att alla andra sedan inte tycker likadant är ett nödvändigt sundhetstecken.

Johan Johansson uttrycker sig väl angående samma tema i förordet till vår pocket ”100 skivor” när han skriver om att man inte ska glömma sin ”självklara rätt att tycka fel” när man läst alla recensionerna i den. Alltså: man har rätten att tycka annorlunda än föregående talare. Det är delvis därför vi har möjligheten att kommentera recensionerna på sajten.

Fortsätt att tycka om musik. Det är ingen vetenskap. Det är subjektivt så det stänker om det.

Både du och jag har rätt. Även om vi inte tycker likadant.

Patrik Ekelöf Oregistrerad 2002-06-26 01:02
 

”The Whole Story” är en sådan platta som jag slänger på och nyupptäcker lite då och då…

”Running up that hill” och ”Hounds of love” är definitivt några av de låtar som lyser klarast på den samlingen. Mjukt och hårt på samma gång. Kate ömsom skriker hjärteskärande, ömsom viskar smekande.

Mer sånt…

Bob Dylan? Näe, det går tokbort…

shoppingnerd. Oregistrerad 2002-06-26 10:28
 

Sluta tjata om bob dylan nu! Han suger ju gnuballe o e inte vard mer an en 5a!!

Ola Oregistrerad 2002-06-26 15:26
 

Patrik Ekelöf:

Jo, jag tycker givetvis att man ska få tycka olika, och jag medger att mitt inlägg här kanske var lite fånigt, men det jag motsätter mig mest med nämnda dylan-recension är att recensenten i det fallet inte lämnade öppet för andra åsikter när han skrev att freewheeling ”…måste vara dylans i särklass bästa skiva” varefter han ger den betyget åtta (8). Dessutom tycker jag att det är konstigt, speciellt när det handlar om en så pass betydelsefull, omtyckt och erkänd artist, att man låter en recensent som inte tycker om artisten skriva recensionen…

Däremot var det kanske inte helt befogat av mig att racka ner på den här recensionen pga någon annan…

men tack för kommentaren iaf.

Kalle Oregistrerad 2002-06-26 15:33
 

1. nä! nu blev jag faktiskt ganska sugen på att höra denna skiva. men var i h-vete ska jag få tag i lite smakprov nu när AG lagt ner? nä just det, får nog klara mig utan…

2. bra recension!

lo and behold it is the empire of the night Oregistrerad 2002-06-26 18:57
 

För 79 kr behöver man inga smakprov. Bara att köpa.

aksu Oregistrerad 2002-06-26 19:47
 

detta är en riktigt, riktigt bra skiva.”running up that hill” och ”cloudbursting” är fantastiska!

kboman Oregistrerad 2002-06-27 11:37
 

Yees!!!! Tack för en underbar recension av den alltför underskattade (i alla fall i Sverige) Kate. Men visst är Sensual world en underbar skiva, nästan lika bra som Hounds of Love!

Magnus Oregistrerad 2002-07-08 17:18
 

men är inte skivan lite… läskig? efter att ha lyssnat på den ett antal gånger känner jag mig lite rädd.

lo and behold it is the empire of the night Oregistrerad 2003-05-29 23:36
 

lo: Jodå, visst gör den det. Det är grejen med Kate Bush på ”The Dreaming” och ”Hounds of Love”. Till och med i, på ytan, enkla popsånger, bubblar vansinnet och mörkret inte långt under ytan.

Den fantastiska videon till ”Running Up That Hill” visar bara detta än tydligare. Ett måste att se.

Ola Andersson Oregistrerad 2003-05-30 00:20
 

Har precis köp Hounds of Love och jag tycker den e kanon. Men min favorit Kate Bush Skiva e fortfarande The Kick Inside

Jolle Oregistrerad 2003-12-02 21:44
 

Mycket speciell och duktig artist.

Medlem 2004-09-02 20:38
 

Running Up That Hill är en underbar låt missa den inte. Måste passa på att tipsa om this womans work hennes bästa låt lyssna nu!

JockeRR Oregistrerad 2004-11-02 14:52
 

NY SKIVA MED KATE BUSH M,ED TITELN ARIEL DEN 7 NOVEMBER.

SINGEL UTE DEN 27 OKTOBER KING OF THE MOUNTAIN HETER DEN. ÄNTLIGEN

Medlem 2005-09-06 11:11
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig