Chicago-baserade bandet Matthew har spisat en hel del plattor med anemiska brittpop-band. Det är uppenbart. Sedan filtreras dessa influenser genom lite amerikansk dito och resultatet finns utgivet på plattan ”Everybody down”. De tolv låtarna har producerats av Paul Q Kolderie som tidigare varit med i produktioner av bland andra Hole och Radiohead. Plattan är inte […][...]

Min första riktiga bekantskap med Sveriges sannolikt mesta syntband stiftades på årets Arvikafestival. Jag blev inte särskilt imponerad. Inte blir jag det när Northern Light snurrar i stereon, heller. Det är syntmusik. Visst. Av det tyngre slaget, inte så sällan med industriflörtar. Det hade jag väl väntat mig. Men inte att flera av spåren är […][...]

Med ”Ascend to the Stars” har Last Days of April tagit ett steg tillbaka från den mer storslagna Angel Youth. Bandet har tillsammans med Per Gunnerfeldt som även producerade föregångaren skalat bort mycket av de stora ljudbilder som fanns där. Stråkarna lyser med sin frånvaro och stämningen är inte lika melankolisk. Det finns fortfarande mer […][...]

Superheroes tredje album lär nog bli bandets största framgång i Sverige. De har fått en hel del uppmärksamhet tidigare och mer lär det bli. Bandets tämligen oemotståndliga synthpop är svår att missa. Detta album inleds storartat med somrigt underbara Someone Else. En låt med flera klassiska popingredienser som kommer spelas om och om igen under […][...]

Första gången jag lyssnade på 3.00 A.M. Serenades kändes det som om jag snart skulle börja gilla skivan. Det verkade som det fanns något där, något som letar sig in och tar mig på en resa när jag äntligen förstår. Men nu, några veckor och ett otal lyssningar senare har jag kommit fram till att […][...]

Det är lika omöjligt att betygssätta den här skivan som det är att värdera bob hund som band. De som har hört bob hund tidigare och aldrig förstått dem kommer nog inte göra det nu heller. Även om de kanske borde. De som hängt med under hela eller delar av bob hunds livstid kan inte […][...]

Torsson har sedan de slog igenom 1979 med klassiska Klippans Centrum från samlingsskivan Svensk pop inte direkt vräkt ur sig nya skivor. Albumdebuten Att kunna men inte vilja (på cd omdöpt till ELMIA-jordbruksutställning), med låtar som Det spelades bättre boll, Jag minns en gammal bil och Assar höll ett tal, släpptes förvisso redan året efter […][...]

Det finns minst tre skäl till att gilla norsk melankoli, Madrugada, Midnight Choir och Kings of convenience. Därför är det med spänning jag lyssnar på Magic Pillows ”Enter twilight EP”. Denna kvartett spelar långsam och känslosam musik med starka melodier och nerv i framförandet. Frontmannen och låtskrivaren heter Frode Hellberg, och delar sången med Camilla […][...]

Blam! Pow! Smackadonk! ”Over 'fore It Started” rivstartar festen och sen är det upp till dig själv hur kul du får. Med ett drivet trumkomp med inbyggt handklapp startar CP-festen i 2002 års tappning. Tempot är varierat och kanske är det de lugnare låtarna som egentligen är bäst, men det är mer en humörsfråga. Klart […][...]

Luke Slater har sedan mitten av 90-talet, både under eget namn och med psudonymer som Planetary Assault Systems och Clementine varit en av technomusikens förgrundsfigurer. Inte minst med skivor som glittrande electrofunkiga Freek Funk och den på alla sätt betydligt mörkare, skitigare och stundtals smärtsamt hårda Wireless. För ett tag sedan kom så singeln Nothing […][...]