Atlas Losing Grip släppte i år sitt andra fullängdsalbum, det hyllade State of Unrest. Efter ihärdigt turnerande i Europa är de nu tillbaka på hemmaplan och förbereder sig för det kommande året. Basisten Stefan Bratt berättar om sitt musikår 2011 och sina förväntningar inför 2012: Vilket är årets album? Jag måste säga att jag gillar […][...]

Det har gått nästan en månad sedan Morbid Angel släppte Illud Divinum Insanus, sitt nionde album i alfabetisk ordning och det första sedan 2003 års Heretic och David Vincents första platta sedan återkomsten i bandet. Under månaden som gått, när jag mest betraktat den på avstånd, har jag noterat förfärade utrop om technoinfluenser och industrimangel […][...]

Everything you’ve heard about Slaughter of the Soul is true. It marks the high water point of the so-called Swedish Blackened Death Metal scene and is easily one of the finest metal albums of the 90s, if not all-time. It is also wildly overrated and revered by poseurs worldwide. However, no matter which side you […][...]

Den kanske tydligaste linjen mellan dödsmetallanhängarna är den som skiljer old school-älskarna från de som fortfarande följer med utvecklingen av genren. Där old school-älskarna fortfarande är kvar vid ett ideal runt Autopsys Ridden with Disease (demoversionen, så klart) och föredrar sin death metal så sluskig att man nästan kan höra likmaskarna krypa i högtalarna och […][...]

En av årets mest emotsedda debutskivor är sedan några veckor släppt. Det handlar om Anders Jakobsons (ex-Nasum, Krigshot) nya band Coldworker. Coldworker såg dagens ljus för mindre än ett år sedan, men de har nu både hunnit med att spela in debutskivan och ge sig ut på årets upplaga av Close Up Made Us Do […][...]

Redan när jag läste om Death Breath första gången gav de mig mycket tillbaka i form av impulser till att damma av (nåja, så mycket damm var det inte) lite gamla dödsplattor. En ledig förmiddag spenderades framför stereon medan jag överdoserade koffein och death metal från sent 1980-tal och tidigt 1990-tal. Autopsy ”Severed Survival”. Death […][...]

En dag i det fria i goda vänners lag. Korvgrillning över öppen eld vid en eldstad längs med ån. Änder som skränar och närmar sig gång på gång. Pinnbröd, varmchoklad och en pepparkaka. Väl hemma har dagen tagit ut sin rätt och en stund under filten utsträckt på soffan. En vetekudde över axlarna och ”Once […][...]

Knappt hade man rest sig från käftsmällen från Niles senaste monument ”Annihilation of the Wicked” förrän Hate Eternals nya giv, den kaxigt namngivna ”I, Monarch” damp ner. Och ja, de lever upp till den titeln. Nile och Hate Eternal har en hel del gemensamt. Båda piskar höghastighetsdöds av hög kvalitet, där även de långsammare partierna […][...]

Franska Gojira har fått sin beskärda del av speltid i min spelare senaste tiden, men ändå kan jag inte riktigt få grepp om dem. De har ett intressant sound som låter meckigt, men ändå väldigt organiskt. Förutom de tydliga Meshuggahvibbarna får jag känslan av ett mindre stelt Fear Factory runt ”Demanufacture” och sentida Morbid Angel […][...]

Antar att Morbid Angel är med i tacklistan på ”Nihilistic Contentment”. Danska Exmortem är likt Insision och Decapitated förvaltare av den amerikanska sortens death metal. Tekniskt, snabbt och hårt. Samtidigt som de förvaltar arvet har de även den goda smaken att tänja gränserna. Exmortem utmanar det extrema på ett spännande sätt och kan nog likt […][...]