Franska Gojira har fått sin beskärda del av speltid i min spelare senaste tiden, men ändå kan jag inte riktigt få grepp om dem. De har ett intressant sound som låter meckigt, men ändå väldigt organiskt. Förutom de tydliga Meshuggahvibbarna får jag känslan av ett mindre stelt Fear Factory runt ”Demanufacture” och sentida Morbid Angel på sina håll (tänk öppningsspåret på ”Gateways to Annihilation”).

Basen får en tydlig roll i mixen och det är på gott tycker jag. Det bidrar väldigt mycket till att ge skivan en väldigt avslappnad stämning, även när det hamras på som friskast. Bäst är det hursomhelst när de manglar på och allra helst i ”Remembrance” där Morbid Angelarvet blir som tydligast.

Vad jag saknar är fler arga riff, som kan ge lite bett åt skivan. Det hade gett ett mer direkt intryck som jag hade uppskattat tror jag. Nu blir det intressant, men inte mer.