Den korta versionen: jag jobbar i kapp. Först 100 fantastiska låtar från 2008. Sedan lika många från 2009. Uppdelade i block om 10, publicerade en i veckan. 20 veckor. 200 låtar som alla borde upptäcka. I ingen särskild ordning, även om jag som vanligt säkerligen sparar några av de allra bästa till slutet. Det är […][...]

Den korta versionen: jag jobbar i kapp. Först 100 fantastiska låtar från 2008. Sedan lika många från 2009. Uppdelade i block om 10, publicerade en i veckan. 20 veckor. 200 låtar som alla borde upptäcka. I ingen särskild ordning, även om jag som vanligt säkerligen sparar några av de allra bästa till slutet. Det är […][...]

I år har det hunnit gå sexton år sedan dagens Underworld föddes med genombrottet Dubnobasswithmyheadman. Sedan dess har gruppen faktiskt bara släppt fyra album. Med Barking blir det fem – och sedan starten 1988 är vi nu framme vid album nummer åtta. Sedan dess har Underworld liksom bara funnits där. Som jag konstaterade när jag […][...]

Den korta versionen: jag jobbar i kapp. Först 100 fantastiska låtar från 2008. Sedan lika många från 2009. Uppdelade i block om 10, publicerade en i veckan. 20 veckor. 200 låtar som alla borde upptäcka. I ingen särskild ordning, även om jag som vanligt säkerligen sparar några av de allra bästa till slutet. Det är […][...]

När tvåtusentalet precis tagit sina första stapplande steg släppte Nick Bracegirdle ett av förra decenniets bästa album i och med Behind the Sun. Där möttes Chicane och Justine Suissa i Autumn Tactics, en av de sorgvackraste höstbilder som ramats in, Clannads Theme From Harry’s Game reinkarnerades som Saltwater med originalsångerskan Maire Brennan vid sin sida […][...]

Den korta versionen: jag jobbar i kapp. Först 100 fantastiska låtar från 2008. Sedan lika många från 2009. Uppdelade i block om 10, publicerade en i veckan. 20 veckor. 200 låtar som alla borde upptäcka. I ingen särskild ordning, även om jag som vanligt säkerligen sparar några av de allra bästa till slutet. Det är […][...]

De finns där, vare sig man vill eller inte. Fördomarna. När Deadmau5 2006 rullade ut sin Faxing Berlin visste han nog inte vad det var han satte igång. Mötet mellan progressiv house och den poppigaste av meloditrance var egentligen inte ett jättesteg åt något håll, men samtidigt blev det ändå något nytt. Framförallt blev det […][...]

Nej. Ni läser inte fel. Jag har inte skrivit fel. Det är helt enkelt bara jag som jobbar ikapp. Vi har hunnit mer än halvvägs på det här året, vilket betyder att det snart är dags att börja summerande. Som att lista 100 fantastiska låtar från det gångna året. En Ola-tradition sedan 2006. Fast en […][...]

Pop the Glock är fantastisk. Helt igenom fantastisk. När Pop the Glock dök upp 2006 lät den inte som något som någon hade gjort tidigare. Det var stenhård antihiphop i samma stall som Ying Yang Twins Wait (The Whisper Song), med Uffie i en maskinduett med sig själv omgiven av pistolskott. ”Uffie’s banging” var bara […][...]

Studsande housebeat. Vackert vemodiga stråkar. Strawberry Rainbow. Klart att det är japansk soulhouse med en sån titel. Vad annars? När de värsta fördomarna lagts åt sidan – fördomar som målar alla tankar på japansk populärmusik i mangafärger med Hello Kitty-attityd – är det bara att konstatera att japanerna i princip är bäst på att förvalta […][...]