Den metal som för tillfället sköljer över världen under det gemensamma pseudonamnet New Wave of American Heavy Metal må vara en upprepning av en samling redan befästa stilar som samlats under samma etikett och lindats in i en, i USA troligen välkommen, patriotism. Men som så många andra företeelser för den även goda saker med […][...]

Just visor är inte det som brukar snurra i min skivspelare. Men Maud Lindström har lyckats fånga mitt intresse. Bara namnet ”Strategivisor för kärlekskritiker” väcker en viss nyfikenhet. Vadå kärlekskritiker? Men genom sina texter lyckas hon mycket väl förklara av vilken anledning hon har en viss kritisk syn på kärlek och tvåsamhet. Och utan att […][...]

Efter att ha tagit hela Sverige med storm med upptempohitplattan ”Fatta Eld” följde de tre stockholmsrapparna Stuffe, Mackan och Mingan och dj:n Kojak upp debuten med det mörka och nedtonade andraalbumet ”Jordnära”. En kommersiellt misslyckad skiva, men antagligen naturlig utveckling för medlemmarna i gruppen, och som trots hård publik och medial kritik innehöll flertalet guldkorn. […][...]

Put your eyes together and imagine that you’re clapping your hands Klart en konsert med Art of Noise inte är som vilken konsert som helst. Efter att Art of Noise återförenats i och med konceptalbumet The Seduction of Claude Debussy gav sig den senaste upplagan av av Art of Noise ut på turné. Det blev […][...]

We don’t sound like the other Art of Noise, but we’re influenced by them. Orden är Paul Morleys, mannen som mer eller mindre formade konceptet Art of Noise 17 år tidigare. Genom sina pressmeddelanden och konvoluttexter och sina idéer till videor och pressbilder byggde han myten Art of Noise, även om han själv hade marginellt […][...]

In a perfect world, Dear Euphoria (named Elina Johansson, in real life) would be a famous Swedish artist. Maybe not as famous as ABBA, but at least as well known as The Cardigans' Nina Persson. Unfortunately, we do not live in a perfect world – you knew that already if you listened to the Paris […][...]

Många har försökt innan norska Stonegard gav sig fan på det. Att blanda skriksång med vanlig sång, att varva stenhårt mangel med lugnare tongångar. Men få har lyckats gå balansgången så här bra. ”From Dusk till Doom” rivstartar med ett minst sagt grymt riff som följs av ett minst sagt rappt trumlir. Ni har min […][...]

Till skillnad från exempelvis matematik är musikjournalistik en inte särskilt stringent vetenskap. Jämförelser och modeller brukar vara långsökta, skitnödiga och intetsägande för precis alla utom skribenten själv. För de människor som badar i elektronisk musik är Junior Boys andra album en naturlig utveckling av både Timbaland, grime och TV-licensens plötsliga betydelse i rikspolitiken. För mig […][...]

Ok, jeg er norsk. La oss få det unna verden først. Jeg er norsk og på bortebane, og vil derfor bruke min posisjon som stolt norrbagg til å være ambassadør for en veldig bra skive av et annet norsk band, nemlig El Caco. Et kort innledning: ”The Search” er denne norske trioens tredje album, og […][...]

Skivbolaget Impulse (1961-1977) var fenomenala på att, genom smart marknadsföring och tack vare hängivna jazzkonnässörer, lyckas kombinera fri lekstuga med hyfsade försäljningsframgångar. Tack vare att de ingick i en större koncern (ABC-Paramount) kunde de bland annat satsa på helvrickade storbandsprojekt med Sun Ra och Albert Ayler – ambitiösa och dyra skivinspelningar som egentligen inget annat […][...]