Just visor är inte det som brukar snurra i min skivspelare. Men Maud Lindström har lyckats fånga mitt intresse. Bara namnet ”Strategivisor för kärlekskritiker” väcker en viss nyfikenhet. Vadå kärlekskritiker? Men genom sina texter lyckas hon mycket väl förklara av vilken anledning hon har en viss kritisk syn på kärlek och tvåsamhet. Och utan att blotta mig själv för mycket vågar jag ändå hävda att många skulle känna igen sig i de berättelser som Maud Lindström förmedlar. I ”1-2-3-4-5” beskriver hon dilemmat med ett one night stand som råkar leda till flera nätter än bara en: ”Hur självklart våra kroppar smälter samman. Hellre roa sig ihop än var för sig, tills den dag han vill ligga med nån annan och någon annan vill ligga med mig.” Kom inte och säg att du aldrig någonsin varit med om just en kravlös sexuell relation som plötsligt inte längre är så avslappnad och kravlös längre. Det är hög igenkänningsfaktor i vissa av dessa visor. Och det är det som är det sköna med Maud Lindströms texter, hon vågar blotta sina sexuella erfarenheter och hymlar inte med att hon har råkat ut för en del mindre bra relationer och sexuella upplevelser. Som till exempel i ”Svinprinsen” Och han stöna och han stånka, ja han var en riktig karl. Döm om min förvåning, han kom innan jag var klar! Det är ärligt och naket, utmanande och ibland provocerande.

Den här plattan kommer aldrig att bli en milstolpe i musikhistorien. Den kommer förmodligen att passera ganska obemärkt förbi, tråkigt nog. Och jag kan inte påstå att den ljudmässigt har gjort mig överdrivet exalterad. Maud Lindström har inget nytt sound som musiker och recensenter kommer att referera till i framtiden. Men den här skivan är ändå unik. För den ruskar om musikelitismen. Här kommer en feminist som brinner av starka åsikter och har ett utpräglat kritiskt synsätt till heteronormen. Men hon för inte fram sina åsikter genom demonstrationståg, debattinlägg eller något föredrag. Nej hon tar jag i gitarren och sjunger ut om sin frustration över det patriarkala samhället. Hon har inte den mest välpolerade rösten, men hon sjunger med en sådan målmedvetenhet och styrka att det blir bra ändå. Och tillsammans med de musiker som medverkar med bland annat dragspel, trummor, fiol, munspel, trumpet och tamburin och elgitarr så blir det riktigt schysst visrock med en rejäl dos av jävlar anamma!