Promoe. Bild: Petter Brandt, rockfoto.nu Att Looptroop har blivit Rockers och trio märks väl egentligen inte nämnvärt. De är fortfarande ett slipat liveband som vet hur en publik ska tas. Senaste albumet är så klart hyggligt i fokus (och ska jag vara ärlig tycker jag nog att det sänker tempot lite). Men de glömmer inte […][...]

Det monstruösa regnvädret under eftermiddagen har försenat alla spelningar på tältscenen med trettio minuter men i övrigt rullar programmet på som planerat. När Mary Onettes går på Lyran vid sextiden känns det som om kvällen startar men publiken är trött. Här är det inga nävar i vädret utan popklapp och smått sprittiga ben. Och de […][...]

Jag är en aning obeslutsam i min relation till Interpol. På papperet är det ett bra band. I verkligheten är de ganska ofta en rätt blek kopia av ett redan torrt sound. Träiga. Snygga, välklädda, men träiga. Paul Banks brukar inte heller alltid ha helt lätt att hålla rösten uppe, och mycket riktigt, redan i […][...]

Det blev inte riktigt den elektroniska fredag jag hade planerat. Förstås. Lite missar man alltid. I det här fallet blev det Rex the Dog som fick stryka på foten på grund av fysisk utmattning, men det känns inte som hela världen. Aril Brikha hade fått den otacksamma uppgiften att inleda fredagen på Orion. Eller, om […][...]

Att Arvika 2008 inte är punkens festival är inte svårt att lista ut och de förekommande punkbanden på festivalen kan räknas på den ena handen. Därför var Fagerstabandet Ticking Bombs ett välkommet inslag på Lyran, även om publiken först inte var fler än att de kunde räknas på ena handen de också. Men Ticking Bombs […][...]

Volbeat. Bild: Jesper Berg, rockfoto.nu Danska Volbeat har passerat mig fullständigt och de beskrivningar jag har fått av bandet, som ska blanda metal med rockabilly, har inte tilltalat mig direkt. Men andra verkar gilla det, för Andromeda är full till sista plats, en respons knappt bandet ens hade räknat med, att döma av deras glada […][...]

Det är lika bra att säga det på en gång. Cut Copys spelning på Andromeda kan inte sägas vara annat än strålande. När jag gick förbi scenen strax före utsatt tid såg det ut som att australiensarna skulle drabbas av akut publikbrist, men bara en liten stund senare var hela backen, nu tack och lov […][...]

Den här kanske lämpar sig bäst i omgivande tystnad. Men va fan. Hon ler snett och inleder sista låten. Det låter lite märkligt med El Perro del Mar i festivallarmet, även om det fortfarande är tidigt på dagen. Men Sarah Assbring behöver bara börja spela en ny låt för att fånga ögonblicket. You got to […][...]

Hon börjar tio minuter tidigt. Det verkar vara för att hon verkligen vill spela. Redan när de soundcheckade spelade de nästan hela låtar, som om de inte kunde låta bli. Hon ler lite blygt och pratar med publiken. Tackar för gensvaret och hängivenheten längst fram. Kan du gå är fantastisk. Lite fusk naturligtvis eftersom jag […][...]

Bra punkrock är man inte bortskämd med på Arvika. Stockholmsbaserade Bold Faces rådde bot på min abstinens och gjorde det med den äran! Tolv låtar på tio minuter hanns med och frenetisk rock har aldrig låtit så här bra. I samma ådra som C.Aarmé och Kid Commando tog bandet med den fåhövdade publiken på en […][...]