Text
Way Out West 2008: N*E*R*D
Foto: Rockfoto.nu/Annika Berglund
Pharrell Williams, Chad Hugo och Shay Haleys musik är inte död. Den lever som aldrig förr. Det bevisade N*E*R*D (No-one Ever Really Dies) igår på Flamingoscenen framför en jublande publik. Med en bas i rock och hiphop lyckas man få igång en väldigt blandad publik.
Pharrell är lika het som vanligt med bape-kepsen bak och fram, tatueringarna synliga och ett par riktigt fresha blåa sneaks. Han är sådär obry men ändå helt rätt på scenen. Suveräna In Search Of… har följts upp av två lite halvdana skivor enligt min mening. Mittenskivan Fly Or Die la jag fort åt sidan, kanske berodde det på att de kom lite för långt bort från Neptunes-kärnan. Hur som helst så gör sig alla låtarna grymt bra live med basist, gitarrist och två trummisar.
Folk börjar röja ordentligt redan från början. Pharell och Shay Haley ställer publikdelarna mot varandra som så många gånger förr, varvar hits på hits och när Herr Williams börjar plocka upp tjejer (småtjejer) så förstår man vad som är på väg att hända. Braten och indiepoparen som står precis bredvid mig blir lika tokiga som jag. Lapdance får nämligen hela publiken att hoppa frenetiskt och skrika ”dirrrrty dauuuwg!”. Och Pharell låter tjejerna ta på honom, han dansar med dem, de dansar också med honom. De fortsätter med She Wants To Move och avslutar spelningen med Everyone Nose som får alla att skrika, innan de tackar av med Seven Nation Army i bakgrunden och hela publiken melodinynnandes.
N*E*R*D är inte bara hiphop, det är rock. Det är tajt, röj och snyggt inrutat och bästa spelningen på Way Out West tillsammans med Håkan. Undrar förresten vilket hotell Pharrell bodde på. Måste blivit trångt med alla tjejerna där. Man får hoppas att han inte åker fast för pedofili. Då får vi antagligen vänta länge på en fjärde skiva.
Publicerad: 2008-08-10 12:26 / Uppdaterad: 2008-08-10 15:46
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).