Recension
- Beautiful Future (album, aac) Primal Scream
- 2008
- Warner
Ännu en skepnad
Jag höll på att ramla baklänges när jag läste vad Anders Nunstedt skrev i Expressen, att han inte mindes något av Primal Screams förra album (Country Girl!? Suicide Sally & Johnny Guitar!?) och antydde att han nog ändå gillade det här bättre. Sen delade han ut tre getingar och skrev nåt om disco och The Ark också.
Det enda den recensionen sa mig var att jag och Nuno inte har samma relation till Primal Scream.
Riot City Blues var kanske inte Primal Screams största stund, men lyckades ändå bli något av ett soundtrack till både min vår och sommar 2006. Det var ett av bandets ständiga återfall i boogierock.
På Beautiful Future byter Primal Scream sin vana trogen form och riktning. Borta är det mesta av den raka och riffiga rocken som präglade föregångaren. Den här gången nosar de på nya ljuddofter igen. Det är discobasdriven falsettrock med mycket diskant. Det popigaste och mest lättillgängliga de någonsin släppt ifrån sig. Snyggt och rent, men ändå inte könlöst. Tacka Bobby Gillespie för det. Men visst är det både spretigt, ofokuserat och ganska vingligt.
I svensk press har det mesta handlat om att Björn Yttling från Peter Bjorn and John producerat ungefär halva skivan och tagit med sig en rad svenska sångerskor in i studion. Riktigt så kul som att Sahara Hotnights Maria Andersson skulle sjunga duett med Gillespie blev det nu aldrig. Hon står i kören tillsammans med Victoria Bergsman, Ellekari Larsson och Lykke Li.
De två duetterna sjungs istället med Lovefoxxx (CSS) och Linda Thompson. Efter en ganska blek resa är de båda spåren höjdpunkterna här. I I Love to Hurt (You Love to Be Hurt) låter Bobby G osvikligt cool och Lovefoxxx tar med honom ut på dansgolvet med hjälp av en trummaskin och synthljud som nästan tar mig tillbaka till Screamadelica. Over & Over är en Fleetwood Mac-cover som kanske inte riktigt kan mäta sig med bandets balladklassiker som Jesus Can’t Save Me och (I’m Gonna) Cry Myself Blind, men ändå fin på alla sätt och vis.
Jag kan, trots de nya vindarna, inte låta bli att tycka att det här är ett av Primal Screams mindre intressanta album. Som album blir det knappast soundtrack till ens några veckor av mitt liv. Några av bitarna är fina nog att få vara med lite längre än så. Sen glömmer vi det här och hoppas på bättre lycka nästa gång.
Can’t Go Back
Publicerad: 2008-08-11 00:00 / Uppdaterad: 2008-08-11 00:06
44 kommentarer
Ok. Men du ger samma betyg som Nunstedt.
#
Inte riktigt. Dessutom tycker jag att Riot City Blues är bättre.
#
Inte riktigt? 5/10 blir väl samma betyg som 3/5, eller hur?
#
Erda: 3/5=6/10
#
Grattis Erda.
#
I expressen ger dom som sämsta betyg ut en överstruken geting och som bästa fem getingar. Vilket borde innebära att tre getingar är ett bättre betyg än fem skivor av tio?
#
bobbys balansproblem i videon = papphammar
#
Maria> 1/10 och 2/10 = 1/5 … 5/10 och 6/10 = 3/5
Grattis Erik.
#
Matematiken är faktiskt inte så viktig. Nuno tycker att det här är Primal Screams bästa på 00-talet. Jag tycker att den är ungefär lika bra som Evil Heat och sämre än Riot City Blues och Xtrmntr.
#
Det är klart att du inte tycker matematiken är viktig när du har fel.
#
I så fall är vår ”trea” 55/100 och Expressens 60/100.
#
Maria> Nej, så kan man inte räkna.
#
Det kan man visst. Gör så här: Skriv ned 0 till 5 på ett papper. (Motsvarar Expressens överstrukna geting till fem getingar.) Ringa in trean.
Skriv ned 0 till 10 på ett papper. (Motsvarar vår skala.) Ringa in femman. Räkna hur många siffror du har till höger och vänster om trean i den första skalan, respektive femman i den andra.
Ja, jag tycker det här är roligt.
#
Fast nollan ingår inte i betygskalan. Om du vill räkna nollan, får du räkna 6:an också, då Expressen har gett ut 6 getingar i betyg.
#
nörd-maria, rättshaverist-erda och den allestädes närvarande patte funk.
vem har tid för medelmåttiga skivor. själv laddar jag aldrig ner en film som får under betyg sju på imdb och som har minst 1000 röster.
#
Både vi och Expressen delar ut nollor. Men även om du stryker nollan hamnar vårt femma längre till vänster än Expressens trea.
#
Och Expressen 6:a?
En Tre i Expressen motsvaras av en 5/10 eller 6/10, så enkelt är det. Det kommer du inte undan.
#
No-one ever really dies.
#
Maria> Sen skall du inte blanda ihop diskret matematik med annan sorts matematik.
#
En djärv gissning: det enda som fått 6 getingar är Bruce Springsteen.
Varför någon bryr sig om vad Anders Nunstedt tycker torde ju vara frågan man ställer sig innan man börjar räkna à la Cassius.
#
och kom ihåg att inte blanda svarta och vita heller.
#
Lamont> Glenn Hysén har fått sex getingar. Om Bruce har fått det också har ingen aning om.
#
”Inte riktigt? 5/10 blir väl samma betyg som 3/5, eller hur?”
Det är ju du som säger att de har en femgradig skala.
”En Tre i Expressen motsvaras av en 5/10 eller 6/10, så enkelt är det. Det kommer du inte undan.”
Snarare tvärtom. Vi är inte lika onyanserade.
Om vår 9/10 och 10/10 motsvarar Expressens 5/5. Vad är då vår motsvarighet till deras sexa?
Egentligen spelar det ingen roll, som Patrik säger, men jag tycker ändå det är roligt.
#
levande ljus och ett avsnitt av numbers och maria är min.
#
Maria> Kul att tycker det är roligt att ha fel.
#
omröstning:
hur många tycker att erda har fel?
#
erda har alltid fel. men i det här fallet handlar det inte om att välja sida, det råkar bara vara så att maria har 100% rätt.
#
Ingen musik kommer någonsin nå samma nivå som Hysén på Wembley 88. Diskussionen om 6 på en 5-gradig skala är följaktligen irrelevant.
#
5/10 är en tvåa på 5skalan. Slutdiskuterat.
#
avrundar man inte alltid uppått, dvs 5/10 = 2,5/5 -> 3/5.
#
Bästa låten finns inte med på albumet.
Weatheralls remix av Uptown är nio och en halv minuts öronorgasm.
#
Bananas betyget: + 2
Formel: Biasa på betyget för Deep Purples ”Bananas” skiva. Det finns också en finurlig variant som inkluderar antalet original medlemmar men den kräver högskolebetyg i matte.
#
Jag skulle iofs gissa att värdet i en 5:a hos oss kan översättas till värdet i en 2:a hos Expressen. Men det är ju bara en känsla, ingen matematisk beräkning.
#
jag lyssnar på skivan nu, och den känns rätt najs. gillade nog nunstedts recension mer.
#
Patrik> Okej då. :-)
#
skönt att se att erda var man nog att erkänna att han hade fel.
#
Primal> Hur skulle jag inte kunna kapitulera mot Patriks känsla?
#
erda försöker komma undan med hedern i behåll genom att sätta tråkig objektivitet mot kreativ subejktivitet, dvs hur kan tråkigt objektiv matematik vinna mot en subjektiv känsla. erda verkar här framhålla att han i sak har rätt i diskussionen innan patrik börjar tala utifrån den vite stele funkmannens känsla, först då tvingas erda kapitulera. när diskutionen höll sig till sakligheter däremot hade han rätt.
naturligvit ska vi inte låta erda komma undan så lätt: erda du hade fel genom HELA diskussionen.
var nu man och erkänn detta.
#
sorligt erda.
#
mycket sorgligt.
#
fruktansvärt sorgligt.
#
Primme = efterbliven. Saknas pojkvän?
#
[...] finns någon sorts logik i det efter min för försiktiga hyllning av The Charlatans senaste och min rättvisa skepsis till Primal Screams vackra framtid. Den gemensamma nämnaren är britter som var med redan förr. [...]
#
00-talets bästa skiva? Alla vet det, jag vet det!! Putte funk vet inte???
#
Kommentera eller pinga (trackback).