Fyll upp en mixer med The Strokes, Mando Diao och fyra salta grabbar från Tyskland och kör maskinen i cirka 40 minuter. Häll innehållet i ett skitigt grogglas och toppa med en citronskiva. Drinken From the Corner into your Ear är färdigmixad. Receptet tog form när jag hörde singeln All is Nothing.

Efter att ha tagit två stadiga klunkar av drinken kände jag en förnöjelse över att ha fått avnjuta en tysk styrketår som inte består av synthar eller låtar i över 150 BPM. All is Nothing är en pophit som får mig att känna en viss berusning. Är det beroende av den Julian Casablanca-lika sången eller bara nyhetens behag? Detta är svårt att definiera men förmodligen beror det på båda tingen.

Jag fortsätter att läppja på groggen och tycker att vätskan som rinner ner i min kropp börjar ge konstiga och sura uppstötningar. Med rätt hög sannolikhet är det en följd av att låtarna Tell Me, Chinese Food, Get Together och I Guess I Know avger en en sur bismak av tristess och slätstrukenhet.

För att få ner de sista centiliterna av den tyska sörjan måste jag återgå till mitt liv som tonåring och jakten på att få i sig alkoholhaltiga drycker. Full skulle jag bli till vilket pris som helst, oavsett hur äckligt det smakade, läs häxdryck.

Jag ständigt är intresserad av att finna ny och spännande musik, efter mitt öras smak. I The Rumours fall blir det dock bara ansträngande och besvärligt, för att upptäcka att så inte var fallet denna gång.

Dagen efter en dos av denna kvalmiga dryck är formen inte på topp. Men den kureras på bästa sätt med ett stort glas av originalet Is this It.