När jag listade 100 låtar att ta med sig från 2010 var Matilda’s Dream en av dem. Ett långsamt, vackert och hotande bygge som lät precis som den hette. En dröm mellan vemod och vansinne. När John Talabot nu släpper sitt första album skulle öppnande Depak Ine lika gärna kunna heta Matilda’s Dream, del två. […][...]

Man kan väl inte direkt anklaga Tamara Hunkeler och Christian Hirt (nu när jag till sist, efter all förvirring, lärt mig att Dinka består av dessa två) för att ta några radikalt stora steg åt något håll mellan sina skivor. Linjen mellan The Temptation, Hotel Summerville och Tales of the Sun är rätt spikrak. Visst. […][...]

Genom alla år som jag lyssnat på musik och ögnat igenom tack-listor i skivkonvolut – alltifrån avhandlingslånga listor till ennamnstack – känns det som att jag sett allt som går att tacka. När Boeoes Kaelstigen tackar Myndigheten för samhällsskydd och beredskap öppnas helt plötsligt en helt ny kategori. Första gången jag hörde Leo Nathorst-Böös och […][...]

Lite försenat listar jag 100 låtar från 2009 som alla borde upptäcka. 100 låtar uppdelade i tio delar om tio låtar. 100 låtar, 10 delar, 10 veckor. Läs och lyssna. Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan Tricky meets South Rakkas Crew Numb Mannen som en gång var ungefär så trendig som det […][...]

De finns där, vare sig man vill eller inte. Fördomarna. När Deadmau5 2006 rullade ut sin Faxing Berlin visste han nog inte vad det var han satte igång. Mötet mellan progressiv house och den poppigaste av meloditrance var egentligen inte ett jättesteg åt något håll, men samtidigt blev det ändå något nytt. Framförallt blev det […][...]

Den korta versionen: jag jobbar i kapp. Först 100 fantastiska låtar från 2008. Sedan lika många från 2009. Uppdelade i block om 10, publicerade en i veckan. 20 veckor. 200 låtar som alla borde upptäcka. I ingen särskild ordning, även om jag som vanligt säkerligen sparar några av de allra bästa till slutet. Det är […][...]

Som alla andra i redaktionen förmodligen också kommer att konstatera är det förstås fullständigt omöjligt att plocka ut de 50 album jag tyckte bäst om de senaste tio åren. Dessutom i rangordning. Kort sagt skulle rätt mycket kunna kastas om i den här listan. Framförallt ju längre ner vi kommer. Det finns säkert 50 kandidater […][...]

Tio skivor från 2008. Tio skivor jag känt lite extra för. Visst, framförallt vad gäller andra halvan av listan finns det flera kandidater som kunnat leta sig in. Men så här blev det. Just nu. Just idag. Med rätt stor andel japansk house. Daishi Dance The ジブリ Set [The Ghibli Set] En timslång resa till […][...]

Schweiz. 03.46. Wuthering Heights en evighet från Kate Bush men samtidigt precis på samma vindpinade höjd, dränkt i dimma och vemod. Stråkar som knappt orkar lyfta sig över dimmbankarna. Stråkar som ekar djupt ner i dalarna och högt över bergstopparna till de pulserande ljuden av vemodiga leenden. Schweiz. 03.53. Fyror och fyror. Ett hus insvept […][...]