Recension
- Popular Songs (album, cd) Yo La Tengo
- 2009
- Matador
You know that I love you
Jag älskar Yo La Tengo. De är för mig vad Jules var för Jim. Visst, det finns band jag har haft mer passionerade förhållanden till, men det är oftast till följd av vanlig hederlig rotlöshet. När tillfälliga förälskelser och snedsprång har bedarrat sitter vi alltid där, Yo La Tengo och jag, och vet att det är vi i slutändan.
Grejen med Yo La Tengo är att man vet att de alltid levererar. När andra band i bästa fall spottar ur sig en genialisk låt per skiva har Yo La Tengo en standard och ett omdöme som aldrig sviktar. Oavsett vad de är inne på för tillfället – kraut, loungejazz, flanellskrän, gitarrpop eller, som på Popular Songs, allt samtidigt – lyckas de alltid ro hem det med bravur. Min Jules, Yo La Tengo, är till och med snygg i morgonfrisyr och med intorkat dregel i mungipan.
Just denna genomgående genialitet är naturligtvis lika närvarande som vanligt på Popular Songs. Bandet plockar från hela sitt begåvningsspektra, vilket inte vill säga lite. Är det inte älskvärd gitarrpop med solen i ögonen och sand mellan tårna är det kanske distade vaggvisor som trollbindande vackra Avalon Or Someone Very Similar, där Georgia Hubleys röst sveper in en i ett sockersött moln, och är det inte det så är det kanske monotont mangel som i det 15 minuter långa avslutningsspåret And the Glitter Is Gone.
Och när man trodde att ett band inte kunde vara mer kritikervänligt passar de dessutom på att slänga den alldeles perfekta Four Tops-pastischen If It’s True, där det gifta paret (gifta paret!) Georgia och Ira Kaplan stämsjunger ljuvt över stråkarna från I Can’t Help Myself (Sugar Pie, Honey Bunch). Undantaget trummorna från Be My Baby är det gissningsvis världens mest samplade intro, men eftersom Yo La Tengos ömma händer gör något nyskapande av de mest oväntade byggmaterialen känns det som att höra det för första gången.
Yo La Tengo, ni vet att jag egentligen aldrig har brytt mig speciellt mycket om andra band. Det kanske händer att jag tröttnar och försvinner då och då, men egentligen är det ingen som förstår mig som ni. Jag kan inte tänka mig en bättre livskamrat.
Publicerad: 2009-08-17 00:00 / Uppdaterad: 2009-08-17 00:30
5 kommentarer
Sjukt bra skiva!
#
And if cupid’s bow, strikes you low, hey Jules and Jim, I wrote the hymn to ectasy!
#
Mycket bättre äm förväntat. Tyckte inte att första smakprovet lät så lovande, men sedan…
#
Den finns inte på Spotify. Fan vad märkligt.
#
löakjdflaödkjf: Den släpps 8:e september.
#
Kommentera eller pinga (trackback).