dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Saint Etienne: Method of Modern Love
Method of Modern Love (låt, mp3) Saint Etienne
2009
Heavenly
10/10

Lose yourself in London!

Lite vackrare. Lite mer världsvan. Lite före. Lite mer färgsprakande. Lite mer grå på det bra sättet. Lite mindre grå på det ännu bättre sättet.

London. Världens huvudstad.

Alla som sov med tidningen Pop under huvudkudden där i det tidiga nittiotalet närde samma dröm. Att få uppleva London på riktigt. Det London som dolde sig i gliporna när man veckade ihop verkligheten. Där människorna var chict sextiotalsskuret eleganta. Där alla som betydde något alltid fångades på bild i en pose som alluderade ett populärvetenskapligt lexikon där Twiggy prydde det tvåfärgade omslaget. Där de vackra och coola människorna levde för musiken, litteraturen, konsten och popen om dagarna och som festade hela nätterna, utan att frisyrerna någonsin tappade sin skärpa. Där alla åkte vespa och världen var lite grovkornig.

Mars 2009 handlar musikaliskt förstås bara om en sak.

Pet Shop Boys.

Den sextonde mars släpps singeln Love Etc. och den tjugotredje kommer albumet Yes. En video, ett albumomslag och en albumtitel lika perfekt slarviga som sextiotalets fotoalbum trettio år senare. I väntan på vadå finns alltid Pet Shop Boys-relaterade saker att värma upp med.

West End Girlss nya singel Little Black Dress. Girls Alouds The Loving Kind.

Och Saint Etiennes nya, fantastiska singel.

Method of Modern Love har förstås inget med Pet Shop Boys att göra. De har inte skrivit låten, inte heller producerat den. Neil dyker inte upp i körlisserna och Chris gör inte ingenting coolare än alla andra. Den mest direkt kopplingen är att producenten Richard X också hjälpte Pet Shop Boys kring Fundamentalism.

Men det finns ändå gemensamma nämnare. Saint Etienne har mer framgångsrikt och snyggare än några andra byggt vidare på den grund som Pet Shop Boys la under åttiotalets fem sista år – med start i Being Boring-kopian She’s the One på debutalbumet. Hos båda grupperna har formgivning och antiimage nästan spelat lika stor roll hos musiken och båda grupperna har, som britterna gör så bra, förenat den sextiotalsförankrade klassiska gitarrpopen med månadens dansmusiksmak. Båda grupperna har också svajat under sina karriärer och försökt göra just tillbaka-till-rötterna-gitarrpop – något som till och med tog Saint Etienne till Sverige mitt i värsta Cardigans-hysterin – men då var det för det mesta långt till magin.

Men så finns det också rätt stor skillnad. Pet Shop Boys har aldrig varit lika förknippade med en tid eller en plats som Saint Etienne.

Saint Etienne är London. Saint Etienne är nittiotal.

Två omslag till Saint Etiennes

2002 släppte Saint Etienne sitt enastående Finisterre-album. Precis innan det hade jag tappat kontakten med Saint Etienne i takt med att förhållandet sakta svalnade av. Och så kom förstasingeln Action från ingenstans och vände upp och ner på min värld – mest för att jag inte var det minsta beredd på att Saint Etienne fortfarande skulle kunna göra något så fantastiskt. Efter det blev det samma visa igen. Fortfarande bra. Fortfarande intressant. Men sakta men säkert svalnade intresset av igen, därför att Saint Etienne inte var Saint Etienne-bra.

2008 läser jag i efterhand att Saint Etienne släppte ännu en samling. Dessutom med två nya låtar, som jag ännu inte hört. En producerad av just förre Pet Shop Boys-producenten Richard X och en av Xenomania, kollektivet bakom Pet Shop Boys kommande album. Så bra koll hade jag på Saint Etienne 2008.

Men så rasar Method of Modern Love in innan vi knappt hunnit säga hej till 2009 och helt plötsligt sitter Sarah Cracknell där på sin vespa igen och ler sitt omöjliga leende och sjunger så självklart obehindrat att världen stannar upp.

Egentligen är det ganska simpelt. Lite da-dun-da-dun-da. Lite svepande poptrance. Lite kyrkklockor och… ja, där någonstans är jag väl såld. Med kyrkklockor som bara Saint Etienne kan använda dem. Richard X kastar kärleksfullt syntbloppande efter Sarah och Pete och Bob står där i bakgrunden som vanligt utan att vara det minsta missunnsamma.

Captured in an instant, saw the sparks
Multiple and fall
As we align for the next sensation
Coming close, what you wainting for?

Det finns remixar i sällskapet. Av Richard X själv och Cola Boy (som återuppväcker en hel hög nittiotalistiska dansmusikknep i sin remix och… tja, gör He’s on the Phone en gång till. Inte så konstigt kanske, med tanke på att Cola Boy mer eller mindre är Saint Etienne själva). Men det är den popperfektlånga originalversionen som är precis allt som perfekt pop ska vara. Och lite till.

Är det en fullpoängare? Håller den egentligen ställd mot allt det andra fantastiska som Saint Etienne spelat in? När jag gick hem i det blöta mörkret med snön piskande i ansiktet vet jag att det absolut inte spelade någon roll. Det var ovillkorlig kärlek vid första ögonkastet. Det var att kasta sig hejdlöst in någon annans armar utan att ens försöka sig på en kritisk granskning av den verklighet som egentligen finns bakom den rosenskimrande nyförälskelsefasaden. Det är här och nu. Yeah it’s something new and it’s special alright and we were part of it! It’s love, love L-O-V-E love, love!

No rules for foolish hearts
Never looking too hard
That’s the method of modern love
One touch is not enough
When you start, you can’t stop
That’s the method of modern love

Ola Andersson

Publicerad: 2009-03-03 00:00 / Uppdaterad: 2009-03-03 01:30

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #4986

11 kommentarer

Va?

RONNA Oregistrerad 2009-03-03 08:59
 

Den har inget med Hall & Oates – Method Of Modern Love att göra eller?

Medlem 2009-03-03 10:05
 

sly: Nej, inte en kandidat till stora coverlistan.

Ola Andersson Redaktionen 2009-03-03 12:14
 

Har du grävt upp den gamla goa töntiga-referenser-ironin från tidigt nittiotal Ola? Enligt arg skåning tillhör Mars 2009 Pearl Jam.

Glad grungevåg hälsar Ed!

Medlem 2009-03-03 14:19
 

Årets låt så här långt. Inget snack alls om saken. Kommer PSB, mitt absoluta favoritband, i närheten av detta i år ska de vara mycket, mycket nöjda.

Olf Oregistrerad 2009-03-03 14:33
 

Har ju alltid varit svag för Saint Etienne så detta ska undersökas noggrannt. Måste tillägga igen att jag inte var en av de där pojkarna som stod nedanför scenen när Saint Etienne spelade och innanför sina tröjor hade ett bultande hjärta som bultade för Sarah Cracknell.

Medlem 2009-03-03 17:03
 

London tillhör Oasis. Oasis äger. Skitsnack att Manc. är Oasis-city. Oasis är en lager och två B&H på The Ship (Wardour Street!!!).

Nad on väsitavad Oregistrerad 2009-03-03 18:15
 

En tumme upp från Primme Primmelito även idag! Man var lite kär i blondinen! Sen kom Cardigans och tog platsen med Nina!

Primal Oregistrerad 2009-03-03 19:51
 

Notera att Primme Primmelito just skrev ett inlägg där JAG INTE NÄMNDE något om min USA-vistelse. Min målsättning är som kanske märkts att ALLA SKALL VETA ATT ARBETARSONEN är i staterna. Revanch era jävlar. Särskilt mot Journal som varken fått doktorandplats eller fint stipendium till staterna.

Nu ska jag ut och cruisa lite i Castro.

Primal Oregistrerad 2009-03-03 20:36
 

Årets hittils helt klart bästa låt! Underbar!

Jonatan Oregistrerad 2009-03-21 13:51
 

[...] Taller Son och framförallt First In Line är den perfekta essensen av samarbeten mellan Saint Etienne och Pet Shop Boys som aldrig ägt [...]

 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig