I November förra året recenserade jag M83 ganska svaga dubbelalbum Hurry Up, We’re Dreaming och det var inte minst idén att släppa att just ett dubbelalbum jag ansåg som misslyckad. Nu får jag anledning att skriva om ett lyckat dubbelalbum. Det sjukaste är att dubbelalbumet i fråga är ett debutalbum. Vem fan släpper ett dubbelalbum […][...]

Idag skulle min mormor ha fyllt 98 år. Född 1912 nere i djupaste Skåne. Vad kan väl vara ett bättre sätt att högtidlighålla det än att kliva tillbaka i tiden, till musikåret 1998? 1998 köpte jag 51 singlar. Alla cd-singlar. Såna man kan hålla i handen. 1998 var också året jag fyllde 26 år. Alltså […][...]

När Nina Persson släppte första A Camp-skivan tyckte jag den lät som en ventil. Som: om jag inte gör det här nu kommer jag implodera. Inte så mycket i uttryck som i nerv. Nu nästan ett decennium senare låter det helt annorlunda av A Camp. Det låter så mycket mer … vuxet. Förra gången var […][...]

Lite vackrare. Lite mer världsvan. Lite före. Lite mer färgsprakande. Lite mer grå på det bra sättet. Lite mindre grå på det ännu bättre sättet. London. Världens huvudstad. Alla som sov med tidningen Pop under huvudkudden där i det tidiga nittiotalet närde samma dröm. Att få uppleva London på riktigt. Det London som dolde sig […][...]

Pop, pop, pop. Bara enorma mängder bra pop (och en del annat) från Sverige. Fokus på de senaste åren men en del gamla klassiker också. Bland andra Ratata, Robyn, The Cardigans, Jakob Hellman, Vapnet, Säkert!, Reeperbahn, Kajsa Grytt, Docenterna, Ane Brun och Maia Hirasawa. Lyssna på låtarna i Spotify. Som vanligt, har du gjort en […][...]

Huskvarnafestivalen Popadelica presenterade i dag de sista artisterna till årets festival, som går av stapeln i Huskvarnas Folkets park den 3 maj. Alice in Videoland, SoKo (Fr), Wildbirds & Peacedrums och en skivvändande Magnus Sveningsson från The Cardigans är sista namnet ut. Sedan tidigare är bland andra Hidden Cameras, Kings of Convenience och Kongh klara.[...]

I Att ta sig ton: Om svensk musikexport 1974 – 1999 (Expertstudier i offentlig ekonomi, 1999), det kanske bäst genomarbetade svenska musikjournalistiska reportaget, gör företagsekonomen Kim Forss ett antal intressanta observationer om svenskt musikliv. En av rapportens huvudteser är att det svenska musikundret, från ABBA till Cardigans, i princip uppstått och vuxit fram utan stöd […][...]

De som gjorde SAAB-reklamen gjorde helt rätt. Crescendot när Frida Öhrns röst spricker över ett återhållsamt arrangemang är så starkt att det kan sälja vad som helst. I övrigt säljer inte den låten särskilt mycket. Release Me är mest en lång transportsträcka till de där magiska sekunderna. I am a fire burning desperately But you’re […][...]

Jag lyssnar på Christian Kjellvander för första gången sedan ”Songs From a Two-Room Chapel” kom och något halvår efter det. ”Faya” dyker upp vid samma årstid som debutskivan gjorde, men tre år efteråt, med en tydlig pekpinne att ”nu går du inte ut mer i år, nu är det höst, regn, rusk och whisky i […][...]

När jag lyssnar på The Chrysler dyker så olika saker upp i huvudet att jag nästan blir yr i det ändå stillsamma och njutsamma tillstånd jag hamnar i. Jag njuter av att hitta nycklar i musiken. Nycklar till saker jag hört tidigare elller upplevt själv. Det är som att ett modernt Beach Boys finstämt kompar […][...]