Utslätat. Det är så Clients fjärde album känns. Som en graf som dragits ut tills den blivit en fullkomligt rak, horisontell linje. Kontentan av detta är att Client låter bättre och mer sammanhållna än någonsin. Aldrig tidigare har de klarat sig igenom ett helt album utan att falla platt på mage någonstans på vägen, men Command håller balansen. På bekostnad av de omedelbara hitsen, givetvis, så som det bör sig. Men stabiliteten är värd det, och mer. I ett tätt samarbete med producenterna Martin ”Youth” Glover (Killing Joke) och Joe Wilson (Sneaker Pimps) har Client tagit fram sitt absolut bästa album till dags dato.

Jag är dock en aning skeptisk till valet av Can You Feel som första singel. Även om det är självmotsägande, så hade något mer uppseendeväckande behövts, något snärtigare. Can You Feel är lite för glättig och stum för min del (men verkar för den delen fungera alldeles utmärkt på de tyska listorna). Hellre i så fall Petrol, som har fler klassiska tuggummisingeldrag, eller kanske till och med den nittiotalsdoftande Make Me Believe in You.

För egen del väljer jag dock Son of a Gun när det är dags att plocka russinen ur Command. Skriven tillsammans med Youth strax efter att denne spelat ett par av Killing Jokes återföreningsgig, så har den en mer skruvad, skevare energi. Oljefatstrummor som ekar i bakgrunden, och Client B som svajar fram över ett tjuvkopplat tivolibeat. Värd att nämna är också Ghosts, synthpop i klassiskt snygg Client-tappning.

Det finns inte så mycket konkret att klaga på hos Command. Som sagt, bättre låtskrivande än någonsin, mer sammanhållet, jämnare, helt enkelt bättre. Samtidigt så lider hela idén fortfarande av vissa barnsjukdomar och i längden kan det lätt bli intetsägande. Förhoppningsvis fortsätter man samarbetet med Youth, som verkar ha varit ömsesidigt positivt, för just nu är det där lösningen verkar finnas. Client har hittat en bra väg framåt och allt tyder på att kommande album borde kunna bli ännu bättre.