Norskt skatebårdande för andra gången på mindre än en vecka. Först genom remixen av Annies Two of Hearts och nu alltså med ett helt album.

Att Annies tolva och Skatebårds andra album släpptes samma dag är säkerligen mest en slump, men det känns samtidigt som att det lika gärna hade kunnat vara synnerligen planerat. När Bård Aasen Lødemel inte gör hiphop på norska med de övriga kollegorna i Side Brok landar de musikaliska förebilderna i en snygg knappnålscirkel kring mitten av åttiotalet – med andra ord när Two of Hearts släpptes i sin originalversion.

Den nästan en och en halv timme långa resan genom Skatebårds kosmos – ett kosmos fyllt av mjuka stämningar och instrumentala techhousekonstruktioner – tappar, som så många andra gjort senaste åren, in i den till synes aldrig sinande åttiotalsretrokanalen. Albumöppnaren Vuelo tar oss tillbaka ända till det tidiga åttiotalets underjordsitalo och lägger sig till ro i samma lekstuga där Alan Braxe och Fred Falke hittat analogsyntar och sekvensierade basgångar senaste åren.

Men istället för att nöjt stanna där börjar Skatebård sedan resan tillbaka till nutid. Under resan hinner det bli technofierat hi-hat-skrammel och basgångar signerade Derrick May, musik som skulle ha platsat på Aphex Twins Selected Ambient Works 85-92, ekon av det tidiga europeiska mjukistechnonittiotalet och i Skatebård Loves You lån av såväl Inner City-ljud som välkänd sampling från dansmusikens bubblande skarv där mellan åttio- och nittiotal.

Uppstyckad i låtar är Cosmos till största del ungefär hur bra som helst. Under alla lån och influenser ligger italo discons tidiga åttiotal ständigt på lur och plockar fram precis lagom mycket detaljer för att det ska bli riktigt kul att lyssna på. Men uppradade efter varandra blir de tolv låtarna lite för mastiga. På några ställen tillåts saker och ting få hålla på lite för länge för att det ska vara riktigt nyttigt.

Däremot har Cosmos fått mer än sin beskärda speltid hos mig senaste tiden och det kan säkert vara ett tecken på att jag kan komma att omvärdera skivan åt det positiva hållet vad det lider. Men just nu funkar alltså Cosmos alltså allra bäst i lagom stora portioner.

Som i Vuelo – en av de bästa låtar som getts ut i någon form 2008. Att den sedan har lite drygt ett år på nacken spelar ungefär ingen som helst roll.