Den korta versionen: jag jobbar i kapp. Först 100 fantastiska låtar från 2008. Sedan lika många från 2009. Uppdelade i block om 10, publicerade en i veckan. 20 veckor. 200 låtar som alla borde upptäcka. I ingen särskild ordning, även om jag som vanligt säkerligen sparar några av de allra bästa till slutet. Det är […][...]

När det handlar om Kylie, ja eller för den delen vilken som helst av popsystrarna Minogue, så behövs det inte särskilt mycket för att göra min dag. Kylie släpper nytt. Så var vi hemma. Under Kylies musikaliska karriär (som faktiskt är snudd på lika lång som Madonnas, även om det sällan känns så) har det […][...]

Jag försvarar villigt min etta med näbbar och klor. Jag älskar den. Resten spelar inte fullt lika stor roll, vissa har jag inte hört på ett par år, någon kom i höstas. Givetvis har man ju också glömt en del, och vissa kanske inte egentligen bör vara med. Men, spillerill. Det var aldrig någon riktig […][...]

Som alla andra i redaktionen förmodligen också kommer att konstatera är det förstås fullständigt omöjligt att plocka ut de 50 album jag tyckte bäst om de senaste tio åren. Dessutom i rangordning. Kort sagt skulle rätt mycket kunna kastas om i den här listan. Framförallt ju längre ner vi kommer. Det finns säkert 50 kandidater […][...]

Att Kents och Annies båda nysläppta alster har något gemensamt var inte något jag hade trott. Visst, hade de släppts betydligt längre ifrån varandra hade jag säkert aldrig ens tänkt på någon slags koppling, men nu är vi där vi är. Kent har på Röd släppt taget om gitarrerna ännu mer och fortsatt allt längre […][...]

Uppräkningen av 100 låtar som alla borde ta med sig från 2007 fortsätter här med del 8. Alltså: 100 låtar från 2007. 100 förklaringar till varför de är livsnödvändiga. Uppdelade i intervall om 10. Patrik H håller på med ett parallellt projekt att samla så många som möjligt av de uppräknade låtarna i en Spotify-lista: […][...]

Norskt skatebårdande för andra gången på mindre än en vecka. Först genom remixen av Annies Two of Hearts och nu alltså med ett helt album. Att Annies tolva och Skatebårds andra album släpptes samma dag är säkerligen mest en slump, men det känns samtidigt som att det lika gärna hade kunnat vara synnerligen planerat. När […][...]

The (International) Noise Conspiracy The Cross of My Calling (album) Har alltid tyckt att bandet är lite ojämnt och lojt på skiva, men betydligt bättre live. Så tycker säkert flera och nu är det hög tid för oss att omrevidera. Det här albumet är riktigt bra från början till slut. En enda lång njutning till […][...]