Mogwai firar 15 år som band i år. De släppte i år ett livealbum, Special Moves, från ett antal spelningar på The Music Hall of Williamsburg, Brooklyn. Hand i hand med den följde livedokumentären Burning. Sommaren tillbringade de i studion med att spela in sitt sjätte album Hardcore Will Never Die, But You Will som […][...]

Det finns ett visst entreprenörshantverk bakom Simian Ghost. Från att ha ägnat sig åt tidvis introvert indierock i Aerial har nu Sebastian Arnström gått mot en mer elektronisk och experimentell ljudbild. Det är en ljudbild som absolut inte ligger hans låtar i fatet. Tvärtom, i detta format framkommer låtstrukturer som tidigare haft lite svårt att […][...]

Det är inte mycket som känns lika urvattnat som att tillhöra en ”scen”, ett kollektiv där musiken man framför eller där det geografiska läget är en nämnare. Det är ofta en lathund alltför många tar till när något ska buntas ihop. I många fall försvarbart, i andra blir det mer fel och tankarna glider osökt […][...]

Det är ungefär fyra år sedan Chris Cunningham mannen bakom en av musikhistoriens läskigaste videor, Aphex Twins Come to Daddy, senast regisserade en musikvideo. Så vi kan väl kalla det en återkomst.[...]

Efter att fullt rättmätigt ha blivit hyllad från alla upptänkliga håll för den häpnadsväckande debuten Handwriting försvann Connor Kirby-Long nästan lika fort som han dykt upp bort från rampljuset både bakom plyschiga djurmasker och genom mer eller mindre märkliga och ofokuserade liveframträdanden. De musikaliska livstecken som ändå kommit har bestått av den inte direkt inspirerade […][...]

Norskt skatebårdande för andra gången på mindre än en vecka. Först genom remixen av Annies Two of Hearts och nu alltså med ett helt album. Att Annies tolva och Skatebårds andra album släpptes samma dag är säkerligen mest en slump, men det känns samtidigt som att det lika gärna hade kunnat vara synnerligen planerat. När […][...]

Det har gått trettio år sedan Black Devil släppte sin eurodiscofest Disco Club. Eller om det var så att artistnamnet var Black Devil Disco Club och skivan hette samma sak. Eller så hette skivan inget alls. Klart är däremot att mannen bakom namnet var Bernard Fevre, som ungefär också släppte saker under sitt riktiga namn. […][...]

Här och där stöter man på påståendet att Moments of Love mer eller mindre skapade genren ”chill out” och i förlängningen de ambienta delarna av house- och techno-genrerna. Chill out i det här sammanhanget kan sägas vara melodiös, långsam och svävande elektronisk musik. Musik som är favoriter bland som bakgrund i affärer och på stilmedvetna […][...]

Det är mycket som inte stämmer med Multiply. Funkdrypande souljuveler av den här digniteten ”ska” komma från USA och inte Storbritannien som fallet är här. Så är det bara. Att den dessutom kommer från skivbolaget Warp mest känt för mer experimentella artister som Squarepusher och Aphex Twin är rent sensationellt. Inte nog med att genren […][...]

Jag förstod inte vad meningen var med den här skivan. Samlingen är onekligen intressant, den börjar väldigt lugnt och förföriskt, som en godnattsaga. För att sedan ta upp i takt och bli rockig och efter det flippa ur och sen avsluta allt med ett spoken word med irriterande bakgrund. I förvirringen framstod sedan ett faktum, […][...]