I år är det nästan 25 år sedan Kevin Saunderson blev tipsad om Paris Grey som lämplig röst till musik han satt och skapade. Då visste nog ingen av dem riktigt vad de skulle ställa till med. Kevin Saunderson var en av de tre som gav världen technon. De andra två var Derrick May och […][...]

We are the music makers We’re the techno innovators We are the real thing Med tanke på att Kevin Saunderson var en av de tre som kom att skapa technogenren och som sedan tillsammans med Paris Grey använde Inner City för att sprida technogospeln över hela världen är det förstås ett självklart konstaterande. Samtidigt är […][...]

We have so little time To show that we are brothers We have so little time To prove that we are friends We need a land of love Not full of hate, my sister We need to be together Whenever comes the end We need a little unity Unity, sista spåret på Inner Citys andra […][...]

Det är i hi-haten det ligger. Den tydligaste skillnaden. Den väsande och den hamrande hi-haten. Eller om man så vill: skillnaden mellan The Windy City och The Motor City. Det var ju i de här städerna som den moderna dansmusiken föddes. New Yorks disco uppdaterad till ett nytt årtionde. Chicagos house. Detroits techno. En världsomspännande […][...]

När jag lyssnar igenom Yours & Mine tänker jag på saker som Inner City Big Fun och Larry Heards Can You Feel It. Ibland också Derrick May och Juan Atkins. Lägg till stadigt fyrkantiga beat, knorrande acid-wannabeslingor, väsande hi-hatar och analoga syntmattor och tja, vi skriver siffror som landar på den andra sidan 1990. Saker […][...]

Lite samplingsglad dansmusik från 1980- och 90-talet så här på fredagen. Bland andra Beats International, Inner City, Coldcut, Deee-Lite, S’Express, Paul Hardcastle och M/A/R/R/S. Lyssna på låtarna i Spotify.[...]

Norskt skatebårdande för andra gången på mindre än en vecka. Först genom remixen av Annies Two of Hearts och nu alltså med ett helt album. Att Annies tolva och Skatebårds andra album släpptes samma dag är säkerligen mest en slump, men det känns samtidigt som att det lika gärna hade kunnat vara synnerligen planerat. När […][...]

Booty Luv. Det är inte bara gruppnamnet som är ungefär hur bra som helst, hela paketet stavades julafton i Ola-format. Cover-versioner i discoglitterhouse-kostym av r’n'b-låtar som i flera fall var skitbra redan i sina original, Luther Vandross Shine och Lucy Pearl Don’t Mess With My Man framförallt. Musik skapad av Seamus Haji, Carl Ryden och […][...]

Hed Kandi. Det hade kunnat räcka att säga så. Jag hade egentligen inte tänkt skriva något om årets sista samling från Fierce Angel. Mr. Hed Kandi och Mr. Hed Kandi skämmer återigen med oss med ytterligare en samling dansgolvsglimrande glädjepiller (för det mesta). Alla som har tillstymmelse till vettig musiksmak har redan köpt. Alla med […][...]

New Orleans hade jazzen. New York discon och hiphopen. Chicago blev startpunkten för housemusiken. Garagen började mullra i New Jersey. Detroit hade Tamla Motown. Och den musik som kom att få namnet techno. När Kraftwerk började skapa sina banbrytande ljudbyggen i början av sjuttiotalet kom en viktig del av inspirationen från den svarta funken, en […][...]