Text
Way Out West: The National
Foto: Rockfoto.nu/Annika Berglund
The National inleder något reserverat med Start a War, men det ska inte vara länge. Inledningsvis är det mest violinisten som försöker höja temperaturen på scen med sina utsvävningar både kroppsligt och musikalist men snart följer de andra efter. Sångaren Matt Berninger håller så klart emot mest. Men han agerar egentligen bara introvert under låtarna. Mellan numren är han mer utåtriktad och håller igång ett någorlunda mellansnack.
Slow Show är upptakten till en mörkare stämning. Berninger stöter ut orden och knyter ihop sig eller klappar händerna där andra musiker skulle välja att dansa. När tempot ökar knyter han ihop sig ännu mer och minst halva publiken följer konserten med slutna ögon. Stämningen är riktigt mörk och ju mer tempot ökar desto bättre blir det.
The National är inte särskilt roliga att titta på men den hårda stämningen i det mörka tältet fängslar de flesta. Inte har de heller så mycket nytt att bjuda på. Senaste släppet var ju demo-/liveplattan som följde med dokumentären A Skin, A Night. Det gör inte särskilt mycket. Den som trodde att Brooklyn-bandet skulle leverera något lika sömnigt som deras musik kan låta på skiva trodde fel.
Publicerad: 2008-08-09 15:49 / Uppdaterad: 2008-08-13 17:06
4 kommentarer
På tal om att de inte har mycket nytt att bjuda på; har någon hört något om en eventuell uppföljare till Boxer?
#
Festivalens bästa konsert!
#
Du är helt väck. Var du ens där, maria? Sömniga på skiva? Inte roliga att titta på? Sångaren levererade ett intensivt framförande i klass med Ian Curtis, Jocke Thåström och Conor Oberst. Han gav allt. Om inte det är roligt att bevittna kanske man inte bör gå på spelningar?
Och agerar introvert under låtarna? Vad snackar du om? Han exploderar praktiskt taget under varenda nummer. Det kallas väl snarare extrovert?
Skärp till dig, eller lägg ner recenserandet.
#
Måste faktiskt hålla med Mr Farkus här alltså, och frågan jag ställer mig är om du ens var där? Alltså, seriöst nu…. Du och jag Maria Gustafsson va inte på samma konsert, det är en sak som är säker. Själv tyckte jag att Berninger fullkomligt exploderade redan väldigt tidigt av spelningen. Så tidigt som första låten….
Nej, det här va en riktig festival spelning med ett jäkligt röjigt The National, lika röjigt som bra. Inte roligt? Alltså Maria, om du nu inte gillar The National så måste du ju ändå vara opartisk inför en en text om en speling så här….
Ni slutar aldrig att förvåna här på dagensskiva…
#
Kommentera eller pinga (trackback).