dagensskiva.com

48 timmar

Text

Fantastiska låtar 2006:100:10

Efter lite inledande teknikstrul har vi nu kommit i mål – tio dagar efter det riktiga startskottet. 90 låtar som i och med denna del blir 100. 100 låtar som från början säkert var det dubbla till antalet. Någon annan gång kanske urvalet blivit annorlunda, men oavsett vilket är det 100 låtar som alla är väl värda att ta med sig från året som tog slut för över ett halvår sedan.

Att det här är de sista tio i listan betyder inte att just de här tio är de allra, allra bästa. Genom hela listan finns låtar som utan problem hade kvalat in här. Men olika anledningar (som att sprida ut genrekollegor) gör att de här blir de tio sista. Och några av de här låtarna är verkligen de bästa av de bästa. De två allra sista har hela tiden haft de positionerna, i en klass för sig själv. Den stora vinnaren, och årets bästa låt, är ingen större överraskning för alla som följt mig på dagensskiva under 2006. Men passande nog är även nummer 99 en väldigt passande avrundning på listan. Om nummer 100 är låten som bättre än någon annan sammanfattar 2006 för mig är artisten i nummer 99 den som på alla andra sätt verkligen är 2006.

Förhoppningsvis har någon hittat några nya favoriter. Jag ska se om jag kan, som önskats, göra någon sammanställning bara över låtarna. Eller så hinner någon annan före och gör en jättetorrent av alltihop.

Vem vet? Det kanske blir en ny lista nästa år. Med låtarna alla borde ha med sig från 2007. Den som lever får se.

Uppräkningen av 100 låtar som alla borde ta med sig från 2006 fortsätter här med den tionde och sista delen. Alltså: 100 låtar från 2006. 100 förklaringar till varför de är livsnödvändiga. Uppdelade i intervall om 10.

Lionel Richie I Call It Love (Moto Blanco Remix)
Egentligen borde det räcka med att skriva namnet på remixaren för att de flesta vid det här laget ska veta hur det här låter. Och hur överjävla bra det är. Arthur Smith och Danny Harrison får Lionel att dansa på väggar och tak som aldrig någonsin förr. Han har dessutom aldrig låtit lika mycket som Luther Vandross. ”Baby, I don’t know what love is / maybe I’m a fool / I just know what I’m feeling / and it’s all because of you” bubblar Lionel fram med ett solexplosionsbländande leende värdigt en Curtis.

Lyssna hos Juno

Heather Headley In My Mind (Freemasons Vocal Club Mix)
”In my mind / I’ll always be his lady / In my mind / I’ll always be his girl”. När Heather Headly någon gång 2005 släppte originalversionen av In My Mind ackompanjerades tonerna av ett brustet förhållande av en storslagen soulballadinsvepning. Snygg, men rätt ordinär och inte alls lika storslagen som de känslor den kämpade med att förmedla. Det var för när Freemasons, som så många gånger förr, la sina gemensamma händer på In My Mind precis när 2005 blev 2006 som musiken lyfte till samma nivåer som sången och texten. Den blåaste av housekreationer, det sorgsnaste av pianon och de mäktigaste ”YEAAAAAH”-körerna på väldigt länge gjorde In My Mind till en av 2006 års allra bästa låtar.

Lyssna hos Juno

Leonid Rudenko Summerfish (Scandall Sunset on Ibiza Mix)
Fördelen med att inte ha upplevt mytomspunna platser och fenomen på riktigt – på plats – är att man kan fortsätta leva i en fantasivärld där saker och ting är precis sådär mjukt luddiga i kanterna. Utan problem som att det finns en verklighet där utanför som för det mesta sabbar alla drömbilder man samlat på sig. Att åka till Ibiza lär med stor sannolikhet vara ett av de säkraste sätten att förstöra den myten. Men fram till den dagen jag gör det vet jag att Summerfish (Scandall Sunset on Ibiza) är Ibiza fångad i sin allra vackraste ljudform. Pianot som hamrar på någonstans i strandbakgrunden må vara så mycket formulär 1A det bara går, men det bekommer mig inte ett dugg. Summerfish i Scandalls ”Sunset on Ibiza”-mix växer sig allt starkare för att sedan slå ner över en skugglång strand likt en solvarm bränning. För att sedan ta ny fart och bygga upp en ny surfvänlig våg. Om och om igen. En mix som låter precis som den heter.

Lyssna hos Juno

Cyantific feat. Matrix Cover Story
Efter att ha legat i träda i några år återuppväcktes mitt intresse för drum’n'bass på allvar ett par år in på 2000-talet. London Elektricity (som gjorde 2005 års bästa album – åtminstone tyckte jag det när jag gjorde min lista) och gruppens egenägda skivetikett Hospital Records hade en väldigt stor del i det. När jag stöter på drum’n'bass jag faller för rätt handlöst nu för tiden är det mer regel än undantag att det stor just Hospital på konvolutet. Cyantific är inget undantag från den regeln och inte heller är deras musik något undantag från Hospital-regeln rent soundmässigt. Piskade rytmer, mullrande basgång och så mjuka, vackra melodier som skapar den smått perfekta balansen mellan kaos och perfektion. I fallet Cover Story håller hotar kaoset hela tiden gå vinnande ur striden genom det ylande jamgitarrsolo, framställt i Daft Punks Interstella 5555-fabrik, som vräker sig fram när helst en chans ges.

Lyssna hos Juno

Sunfreakz feat. Andrea Britton Counting Down the Days (Original Vocal Mix)
Redan när Riding the Wave dök upp i ljudvågornas synbart oändliga hav rådde inget som helst tvivel om att Tim Janssens fått till något av det bästa i houseväg på ett tag. Men föga hade jag anat att Riding the Wave kunde bli många resor bättre bara genom att lägga till text ovanpå musiken. Framför allt när Janssens dessutom kombinerade text med genidraget att hyra in världens mesta Andrea Britton för att göra precis det hon gör bäst: låta sådär oerhört sorglig och bubblande på samma gång. När det metalliska blåpianot och de svävande stråkarna efter nästan en minut och femtio sekunder briserar i ett makalöst crescendo, med Andrea snurrande mitt i stormens öga, ja, då är jag mer än troende. Breaket vid 3.45 kan vara ett av de kortaste och mest omotiverade i någon klubbdänga på ett tag, men oj, vad det gör jobbet.

Lyssna hos Juno

Above & Beyond feat. Ashley Tomberlin Can’t Sleep (ATB Remix)
Jag vet inte riktigt var de klonar de där fantastiska sångerskorna som så ofta dyker upp i poptrance-sammanhang. De där sångerskorna lyckas blanda blasé och bottenlös vemodsstorm i en och samma stavelse. Oavsett vilket är jag glad att någon tog initiativet att massproducera dem för mänsklighetens bästa – Ashley Tomberlin är den senaste i raden av livräddare. När Above & Beyond dessutom bjuder in vemodspoptrance-mästaren ATB själv, ja, då kan resultatet förstås inte misslyckas. ”If I said I want you back, I’d be a liar / there’s nothing left of us to long for anymore / but inside the ashes burns an endless fire / and every night I can’t help reaching out for more”. Sorgset. Vackert. Makalöst.

Lyssna hos Juno

Fred Falke Omega Man
Vill man vara elak skulle man kunna säga något i stil med att det vore hög tid för Fred Falke att vakna upp och upptäcka att det inte är 25 år sen längre. Men när man hör varåt det barkade för Daft Punk när de lämnade åttiotalet rätt mycket bakom sig och började utforska nya spår, ja, då får Fred gärna fortsätta leva i det förgångna. Lika opolerat och åttiotalsmässigt som tidigare. Lika lite ljudmässigt finlir, men desto mer analogfest i en värld där det nästa alltid är för mycket ljud för att egentligen kunna fungera. Men med den där basgången är ju faktiskt vad som helst förlåtet. Ja, och soluppgångsstråkarna. Melodierna. Klockspelsrymdljuden. Melodierna ovanpå melodierna. Ja, ni fattar. Hur bra som helst.

Lyssna hos Juno

Gabriel & Dresden feat. Molly Bancroft Tracking Treasure Down (Francis Preve Mix)
När Josh Gabriel och Dave Dresden gör gemensam sak blir resultatet för det mesta trance – poppigt eller mörkt, lite beroende på utgångspunkt och dagsform. När duon bjuder in Molly Bancroft (varför har så många trance-producenter fäblesse för indiepop-/indierocksångerskor när de letar vokalhjälp egentligen?) i Tracking Treasure Down blir resultatet ganska precis det. Åtminstone på Gabriel & Dresdens egen originalmix. Liksom de flesta av de remixer som gjorts av andra. Men så kliver Francis Preve oblygt fram och gör sprittande glädjehouse av alltihop, komplett med Chic-wackande gitarr och Eric Kupper-pianokomplex. Originalversionen är ungefär hur bra som helst, men så här när det blir dags att sammanfatta är det Preves remix jag föredrar mest just nu. Dessutom låter Molly här så mycket Tracey Thorn att det nästan är kusligt. Givetvis väldigt stort plus för det.

Lyssna hos 3 Beat Digital

Paris Hilton Stars Are Blind (Tracy Does Paris Club Mix)
Man kan tycka vad man vill om Stars Are Blind. Själv tycker jag att Kingston Town -plankningen är rätt jobbig och dessutom en av de sämsta låtarna på Paris album. Betydligt roligare blir det då när Stars Are Blind bjuds ut på homodejt, på något sätt passande nog av Tracy Young – kanske mest känd som en av de DJs som passerat revy i MTV-ickeprogrammet Sisqo’s Shakedown. Med partajande housepiano och vemodsblyg flöjt landar Tracys Askungen-makeover rakt ner på världens bästa dansgolv där festen aldrig någonsin tar slut. När dessutom breaket handbromsvänder musiken för att sedan rusa motorn allt hetsigare till framhamrade tonerna av pianots allra mörkast anslagna tangenter för att så till slut vråla iväg till doften av bränt gummi sex minuter och tjugo sexunder in – ja, då finns det inte särskilt mycket annat att säga än att Paris och Tracy har en av 2006 allra, allra bästa låtar ihop. Pluspoäng dessutom för det lekfullt snuskiga remixnamnet.

Lyssna hos Juno

Michael Gray feat. Shelly Poole Borderline
Jag har redan skrivit om Borderline två gånger: en gång när jag precis hade hört låten och en gång när alla i redaktionen skulle välja ut en asbra låt från 2006. Fortfarande förtjänar Borderline sin plats uppe i toppen. När Michael Gray återanvänder Ready for Your Love blir resultatet många resor vackrare och vemodigare än Chapter 8:s original. När det handlar om Borderline är frågan snarast vilken mix jag gillar mest för stunden: Club-mixen, där Shelly Poole bara dyker upp i refrängerna och som var den första versionen av Borderline jag hörde, eller New Vocal Club-mixen, med mer sång och en livligare basgång. För att Borderline i någon av dessa två skepnader var det allra bästa 2006 hade att bjuda på i musikväg – ja, det råder det ingen som helst tvekan om.

Lyssna hos Juno

ÖVRIGA DELAR I OLAS 2006-SAMMANFATTANDE

100 fantastiska låtar 2006 – preludium

100 fantastiska låtar 2006 – del 1

100 fantastiska låtar 2006 – del 2

100 fantastiska låtar 2006 – del 3

100 fantastiska låtar 2006 – del 4

100 fantastiska låtar 2006 – del 5

100 fantastiska låtar 2006 – del 6

100 fantastiska låtar 2006 – del 7

100 fantastiska låtar 2006 – del 8

100 fantastiska låtar 2006 – del 9

TIDIGARE SAMMANFATTNINGAR

100 fantastiska låtar 2005

Ola Andersson

Publicerad: 2007-09-06 00:02 / Uppdaterad: 2007-09-06 11:05

Kategori: Krönika

14 kommentarer

hur många av låtarna är inte house?

Medlem 2007-09-06 00:57
 

Vilken arbetsmyra du är. Fantastiskt!

Marie Lindström Redaktionen 2007-09-06 10:32
 

Att ”Borderline” skulle vara med var väl egentligen det enda jag kunde lista ut. Annars var det inte mycket jag hade hört. Applåder. Guldstjärna.

Medlem 2007-09-06 10:42
 

SM: Ho-use? Nä, nu vet jag inte riktig vad du menar.

Lamont: Jag hade som sagt var gärna gjort ännu mer på det ljudmässiga planet (som podradio som Patrik efterlyste redan från start), men tiden har inte räckt till. Får väl ta och licensera alla låtarna och ge ut en megawhoppersamling. Eller nåt.

Ola Andersson Redaktionen 2007-09-06 11:03
 

du prickar av både ”Summerfish”, en Moto Blanco-mix och så både ”Tracking Treasure Down” OCH ”Counting Down The Days”. Nästan alla rätt (jag saknar förvisso en hel del låtar på listan; Seamus Hajis Big Love-remix av ”Boogie 2Nite HALLÅ???!!!), men att du tar med original-mixen av ”Counting…” är obegripligt; det är ju Axwell-remixen som är poängen och sanningen.
Oavsett: strålande jobb!

Medlem 2007-09-06 11:25
 

maxim: Axwell-remixen är helt okej – gillar särskilt ”(I Wanna Give You) Devotion”-lånet och de allmänna ”tidigt nittiotal”-vibbarna – men originalet sopar trots allt banan med den.

Gillar även Big Love-remixen, men ”Boogie 2Nite” i de versioner jag hört den har inte riktigt klickat det där lilla extra för mig. Bra, men inget som fastnat.

Du glömde förövrigt att jag även hade med en Freemasons-remix.

Ola Andersson Redaktionen 2007-09-06 13:34
 

okej, men Axwell-remixen av ”World Hold On” då? Eller har du ingen kärlek till övers för Axwell? (årets remix är förresten hans dito av ”Music Matters”. jag tycker dock hans ”I Found U” saknar ”umph!”-faktorn. en Fonzerelli-remix hade suttit fint, non?)

Medlem 2007-09-06 14:02
 

Axwell-remixen av ”World Hold On” var på väg att komma med, men föll nog till sist på att jag överkonsumerat ”World Hold On” (i dess olika former).

”I Found U” har jag inte hunnit lyssna in mig på än. Fonzerelli fungerar lite sådär i min värld, hans remixer blåser sällan bort mig totalt. Så här långt, åtminstone.

Ola Andersson Redaktionen 2007-09-06 14:33
 

du skojar med mig? eller har du helt enkelt inte hört Fonzerelli-remixen av ”Soul Heaven”? Det är årets, uh… italienska remix av en svensk cover? kom ihåg det till din 2007-lista!

Medlem 2007-09-06 14:50
 

Fast nu har det ju inte klickat mellan mig eller ”Soul Heaven” heller. Även där, bra men saknar det lilla extra. Har dock inte hört Fonzerelli-mixen än, så jag kan inte uttala mig om just den. Vem vet, om ett tag kanske jag älskar dem.

Dessutom kan jag ganska säkert säga att Fonzerelli-mixen definitivt inte kommer vara årets italienska remix av en svensk cover när året är slut. Detta främst på grund av att Fonzerellis mamma kallar honom Aaron McClelland när han är hemma och hälsar på i barndomshemmet på Irland… ;-)

Ola Andersson Redaktionen 2007-09-06 14:59
 

är han irländare den jäveln? fyfan…
nej, alltså, det är just i den remixen det klickar för mig. alla andra, not so much.
nu slutar jag spamma.

Medlem 2007-09-06 16:16
 

Oj, vilket elakt inlägg jag höll på att publicera. Jag ska hålla mig på mattan.
Det är ju kul att det finns lite annan musik än pop på den här sidan också.

djedi Oregistrerad 2007-09-07 13:49
 

[...] behövde de inte titta längre än dansmusikveteranen Andrea Britton, som bland annat var rösten i en av 2006 års allra bästa låtar. Men det var när Fish & Chips (Nicola Fasano och Steve Forest kom in i bilden. Den [...]

Fantastiska låtar 2008:100:2 | dagensskiva.com Oregistrerad 2010-08-23 00:11
 

[...] Donna själv och Welcome. En låt skriven av Donna, Joe Carrano (som bland annat var med och gjorde den fantastiska ”Tracy Does Paris”-remixen av Paris Hiltons Stars Are Blind), David Cole och Robert Clivillés (de två sistnämnda förstås mer kända som C+C Music [...]

 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig