dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Paris Hilton: Paris
Paris (CD) Paris Hilton
2006
Warner
6/10

From Paris with love

Lyssna

Sök efter skivan

Paris Hilton har spelat in en skiva.

Jag förstår att det här kommer som en fullständig överraskning för er.

Pengar kanske inte kan köpa lycka, men de funkar däremot alldeles utmärkt om man vill köpa sig sin egen skivinspelning, komplett med tunga låtskrivar- och producentnamn. Och en helt egen videokanal på en av världens största sajter (Warner Music är första företaget att hoppa på youtube.com:s nya verksamhet att låta företag få köpa egna kanaler på sidan att använda som marknadsföringskanal – och Paris är första artist ut).

Det här borde förstås vara tillräckligt för att ”Paris” ska avskys av en samlad värld av ”äkta” musikälskare. Ett tilltag som dessutom borde ge slentrianmässigt lägsta betyg i recensioner mest överallt (här säger vi exempelvis hej till Marie Serneholt).

Men nu handlar det om Paris Hilton. Kvinnan som blivit ”cool like dat” över hela banan. Det gör förstås att omdömena automatiskt blir bättre. Paris-faktorn. Går hem i alla läger.

Oavsett vad man tycker om Paris Hilton som person, ikon eller fenomen går det inte att komma ifrån att Paris lyckats kroka en riktigt passande parhäst i Scott Storch, som valde att producera Paris album framför att återigen hjälpa Christina Aguilera med hennes skiva (ett tilltag som Christina blev så glad över att hon på sitt nya album tillägnade Storch låten ”F.U.S.S.” – ”Fuck U Scott Storch”).

Det är främst under Storchs ledning som ”Paris” formats (”Kingston Town”-ripoffen ”Stars Are Blind” är det mest framträdande undantaget), vilket förstås betyder hiphopifierade rytmer och Storchs sedvanliga öra för klistriga refränger och smittande beat. Från ”Drop It Like It's Hot”-kopian ”Turn It Up” (med galet snygga stråkstötar värdiga en Timbaland) över Dre-pianoklinkminnande ”Fightin' Over Me” (med gästinhopp från Fat Joe och Jadakiss) fram till albumets verkliga pärla i sexigt keyboardrivna ”Turn You On”.

Och på något sätt känns det helt självklart att ”I Want You” lånar från Franki Vallis tema till ”Grease”. Skulle ”Grease” spelas in idag skulle Paris säkert funka väldigt bra som en ny Sandy.

Hade Scott och Paris fortsatt i den här ådran hade albumet kunnat bli riktigt vasst. Men Scott har förstås koll på att något av det hetaste heta 2006 är att ta lite dansrytmer och slänga in en massa riffande elgitarrer ovanpå. Blandat med lite gitarrfokuserad poprock i Ashlee Simpson-skolan och, tja, det är bara att hoppas att krockkuddarna fungerar.

”Jealousy” med sina otroligt vackra stråkar är ett av albumets snyggaste och coolaste spår. Ända till dess att refrängen dränks av gitarrer. ”Nothing in This World” och ”Screwed” går rätt mycket bort överhuvudtaget medan ”Not Leaving Without You” nästan fungerar. Fast bara nästan. Det blir lite grann som Pet Shop Boys ”The Sodom & Gomorrah Show” – hade bara någon baxat ut vräkgitarrerna ur studion hade det kunnat bli riktigt bra.

Det stora undantaget på albumets andra halva är ”Heartbeat” där Storch överraskar med att göra en snygg norskcool vemodselektronik som inte hamnar särskilt långt ifrån Annies låt med samma namn. Ett klart intressant steg för Storch.

Visst är Paris ingen Christina vad gäller röstresurser. Men Paris fastlåsta viskstönläge blir å andra sidan heller aldrig lika påfrestande som Christinas, tyvärr, irriterande ovana att alltid brassa på sin röst så mycket som bara går, i alla lägen. Som sig bör är förstås musiken på ”Paris” gjord precis för att passa Paris. Rösten. Fenomenet. Sexikonen.

Får vi en cover av ”Do Ya Think I'm Sexy” allra sist?

Klart vi får. Annars vore det ju inte en Paris Hilton-skiva.

Ola Andersson

Publicerad: 2006-09-10 00:00 / Uppdaterad: 2006-09-10 00:00

Kategori: Recension | Recension: #3847

5 kommentarer

spännande

Medlem 2006-09-11 20:53
 

jag gillar inte paris.

men jag gillar dig, ola.

hmm.

jag blir nog tvungen att kolla upp det här.

Medlem 2006-09-11 22:54
 

Inte ett ord om Banksy… Någon som orkat lyssna på Danger Mouse version av skivan? Hans anledning var hur som helst skön: "It's hard to improve on perfection, but we had to try."

Medlem 2006-09-12 00:10
 

Frågan är vad hon egentligen gör själv på det här albumet. Kolla in videon Jealousy. Hon fixar inte ens att mima till låten. Monkey see, monskey almost do…

Elenor Medlem 2006-09-20 19:06
 

[...] tycker jag att Kingston Town -plankningen är rätt jobbig och dessutom en av de sämsta låtarna på Paris album. Betydligt roligare blir det då när Stars Are Blind bjuds ut på homodejt, på något sätt [...]

Fantastiska låtar 2006:100:10 | dagensskiva.com Oregistrerad 2007-09-06 00:24
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig