Vad i helvete är The Embassy?

Det var ungefär precis min första reaktion när jag fått reda på att The Embassy hamnat i rött under mitt namn. Okej. Nu har jag upptäckt att jag helt missat denna grupps tidigare singelsläpp. Bättre sent än aldrig, antar jag.

”Jag lyssnade på första låten och det lät som New Order, så den skivan ska du ha”, blev förklaringen till varför The Embassy hamnade hos mig. Okej. Det finns förmodligen sämre skäl. ”Det är en barbröstad dödsmetallrockare med satanisttatueringar på omslaget, så den skivan ska du ha”, skulle kunna vara ett.

Och visst. Fredrik Lindson och Torbjörn Håkansson har förmodligen lyssnat mer än en gång på New Order och Joy Division. Rätt ofta dyker Stephen Morris trummor och Bernard Sumners syntar och gitarrer upp.

Inledande Boxcar låter ganska precis som ett av gitarrspåren från Technique. I The Pointer stoppar Blue Monday in huvudet och säger ett snabbt hej.

Men mest av allt kan The Embassy sin åttiotalspophistoria. Som Sincerely Yours som för andra gången på kort tid får mig att tänka på tyska Propaganda. Trummaskiner och blippande effekter här och där blir en perfekt kostym för duons popmelodier.

Och pop, det kan de verkligen.

På 29 minuter och 57 sekunder hinner The Embassy trycka in tio låtar. Och när det funkar som bäst, som i Boxcar, It Never Entered My Mind och The Pointer är det popkarameller lika sött klistriga som de The Wannadies brukar bjuda på. Men där Skellefteå-gruppen klär sina melodier i powerpopexplosioner är The Embassy mer syntpop. Inte mig emot. The Embassy kan verkligen sin sak.

Även om de övriga låtarna inte når upp till de tre nämnda är de ändå en trevlig bekantskap. Det stora problemet är inte popsnickeriet, utan sången. För det mesta håller det ändå, tack vare melodierna, men i en för övrigt bra åt som Beggin’, funkar det inte alls. Då sitter jag mest och blir irriterad.

Men ändå. Är du en av dem som tycker att det görs alldeles för lite trallvänlig gitarrpop nuförtiden? Saknar du den svenska indiepopscenen som den såg ut i början av nittiotalet?

Då kan The Embassy vara precis det du behöver.