Det känns som igår. Jag såg Robert Svensson fronta Distorted Pilot Programme, ett skevt indierockband som påminde om Desaparecidos, på en obskyr festival i sydsverige någon gång runt millenieskiftet. Redan där och då slog han undan fötterna på mig med en approach få förunnad. Och likheterna med Conor Oberst har sedan dess följt med honom, […][...]

Dagens recension består av två. Två recensioner av två skivor som har en nämnare som förenar dem mer än någon annan. The Light Bulb Project. Den ena skivan är Oturs debutalbum (recension här). Den andra är Cat5:s debutskiva. Båda skapade av artister sprungna ur The Light Bulb Project. Det musikaliska steget mellan The Light Bulb […][...]

För första gången sedan 2001 toppar en utländsk skiva omröstningen. Antony and the Johnsons fanns med hos var femte röstande, Håkan Hellström hos nästan lika många. Därefter sjunker det snabbt till The Magic Numbers, Bright Eyes, Death Cab For Cutie och Bloc Party som fanns på ungefär var tionde röstandes lista över årets fem bästa […][...]

Syntpop som timewarpats direkt från 1982 är det bästa som finns just nu. I alla fall om man är svenskt skivbolag, verkar det som. Titta bara på såväl Melody Club och The Embassy. Alla verkar jaga gitarrpop med analoga plastsyntar. När demobandet Paris så till sist fick sitt skivkontrakt och nu släpper sin första ”riktiga” […][...]

Allt var så mycket enklare i mitten av åttiotalet när jag började lyssna på musik. Innan hiphopen kom och sabbade till alltihop. Det fanns hårdrock och det fanns syntmusik. Antingen eller. Punkt. Om det fanns med gitarrer, speciellt de där hårda elektriska sakerna, så var det hårdrock och då gillade man det inte om man […][...]

Vad i helvete är The Embassy? Det var ungefär precis min första reaktion när jag fått reda på att The Embassy hamnat i rött under mitt namn. Okej. Nu har jag upptäckt att jag helt missat denna grupps tidigare singelsläpp. Bättre sent än aldrig, antar jag. ”Jag lyssnade på första låten och det lät som […][...]