När Simian förra året släppte sitt debutalbum ”Chemistry Is What We Are” var inte, framförallt medierna, men också skivköparna i Storbritannien sena att utropa det som starten på något riktigt stort. Med det i bagaget skulle inget ha varit enklare för Manchesterkvartetten än att fortsätta på den inslagna vägen och snabbt leverera ännu ett album i samma stil. Naturligtvis gjorde de inte det.

För trots att de inte funnits mer än ett par år har de redan gjort sig kända för sin oberäknelighet. Sin första större turné förvandlade de till en happening med namnet The Church of Simian och bjöd besökarna där på allt från allmänt skruvade upptåg till operasångare och filmvisningar. Skivkontrakt fick de efter att ha ”kidnappat” A&R-personen på skivbolaget, satt på honom ögonbindel och släpat ner honom i en källare där de sedan spelade för honom. Kanske ett tips för alla som är på jakt efter skivkontrakt?

På ”Chemistry Is What We Are” blandade Simian slö psykedelisk folk-rock, popharmonier, elektroniska inslag och allmänt flum till ett album som musikaliskt hamnade inte så långt från vad The Beta Band brukar syssla med. Men hur mycket jag än borde gillat den har inte ”Chemistry Is What We Are” velat fastna. Lite för mycket flum, lite för få melodier.

Nu saknas det inte direkt psykedeliska inslag på ”We Are Your Friends” heller men med undantag för ”She’s In Mind”, som lätt kvalificerar sig som kandidat till årets mest pårökta låt, hamnar de nu mer i bakgrunden. De elektroniska inslagen och popmelodierna har lyfts fram, tempot skruvats upp samtidigt som experimenterandet, till viss del, fått stryka på foten. Betydligt mer sammanhållet och enhetligt.

Men även om ”We Are Your Friends” överlag är mer rakt på sak är den fortfarande rejält tillskruvad. Klassiska 60-talsharmonier läggs över gurglande analoga synthar och electro-beats. Samplingar och loopar korsas med akustiska instrument, distade gitarrer, knorrande acid-basgångar och smeksam stämsång. Gärna allt i samma låt. Produktionen låter dessutom som om bandet när som helst ska trilla ut ur högtalarna rakt ner på vardagsrumsgolvet.

Resultatet är lika mycket pop som electronica men det är framförallt i de låtar där elektroniken får dominera som ”We Are Your Friends” har sina starkaste ögonblick. Monotont marscherande ”Sunshine”, sköna singeln ”Never Be Alone”, ”Helpless” med sin ”Da Funk”-bas, stompiga ”The Way I Live” och avslutande ”End Of The Day” med sitt möte mellan Madchester-indie och Neptunes-beats är alla bland det bästa Simian släppt.

Tråkigt nog har Simians nyvunna kärlek för elektroniken ibland inneburit att låtarna blivit lidande. Det sprudlar av infall på ”We Are Your Friends” men när man, som Simian ibland gör, ägnar för mycket tid åt att skruva fram fräcka ljud på syntharna än på att skriva melodier håller det ändå inte. Hur roliga ljuden än är. Finns det inga inget att hänga upp ljuden på blir det bara ofokuserat. För mycket lek, för få melodier.

Så även om ”We Are Your Friends” innehåller en hel del örongodis är den inte lika bra som man hade kunnat hoppas på. Det ska ändå bli kul att se vart Simian tar vägen härnäst. Lyckas de bara fokusera sin begåvning och samla ihop alla sina idéer kan det bli hur bra som helst.